Norrländska Korrespondenten – 11 november 1871, sida 2

Å Sundswall d. 11 november. Om någon bär i Swerige dristare fia — wi säga ej: fordra men blott önska, att minijtrarne wille om of altrig få litet fråga efter och rätta fia efter den allmänna opinionen, eufannerlisen då den uttalar fia såsom en rileragsmajoritets beslut, la, då skulle den olycklige mötas af ministrarne med förnäm litgittighet och af ten servila pression med tillwitelser om förmant ringaktning för statsråden, fom i en hast utpyntas med alla menskliga och omenskliga fullkomligheter i superlativ garad. Detta kommer siag teraf, att i Swerige bar folket ännu ej blifwit erkänd matktinnebafware; här låta mi wåra ämbets. och tjänstemån res glementera och atminiftera oss, lera och styra oss, utan att hittills mer än en och annan enstaka grubblare tänkt på, att vet fan och bör wara an: norlunda. — Blond de många, fom onekligen på sista titen watnat till besinnin: öfwer de mänga tryckante missrörhållandena på ala områden, är pet högst få fom infett, att roten och uphofwet till det mesta om ej alt wårt samhälleliga onda linger i embetsmannoöfwerwäldet. Efter weder. börandes hällnina i förswarsfrågan od) gent imot Andra kammarens bönrer, i hwilken benämning man gerna welat lägga ett wisst litet hån — gansta oskarligt för öfrizt —, har likwisst detta sakjförhållande blifwit alt mera påtagligt och fan ej undgå andras upmärksamhet än verag, fom ide wilja eller ide töras fe. Men tet war om ministrarne wi nu skulle hauda. Twå af wårt nuwaranre statsråds medlems nar äro också leramöter af Antra kammaren och yckas söljaktligen hafwa stor anlerning att, efter od) mer anledning af ministerkriscu, inför landet dess belhet eller åtminftone inför fina fommienter framlägga hö st beböfliga redogörelser och örklaringar. Sådana uttalanden af regeringåleramöter skulle wara så mydet mera på fin plats, edan frih. Gripenstett, bwars ord i detta hänfende ego stor wigt, emetan han själf warit ftats