Norrländska Korrespondenten – 9 november 1871, sida 3

Här är jag också?, utropade gladt den andra slägtingen, mamsell Eva, men att jag inte lär bli farbror till synnerlig glädje, det säger jag på förhand, ty jag ämnar sannerligen ströfva kring berg och backar så lång dagen är — har man haft den lyckan att bli bjuden på landet, skall man också veta att njuta deraf — tack för resten, fabror, för bjudningen! det var roligt att komma ut litet. Ett par sköna exemplar af Elise eller qrinnan i sin fullkomligheta, tänkte majoren; aden ena svärmisk, tillgjord och sekterisk; den andra tänkande endast på sig sjelf och sitt eget nöje. — Ack, den fördömda mamsell Brummer ock hennes länsman! Hela min olycka kommer ifrän henne, och jag ångrar nu nästan att ag icke sjelf friade till henne. (Forts.