Norrländska Korrespondenten – 7 november 1871, sida 3

Nell r)JIIu Prersfön I0 111 CU — sierrike med ven största upmärkjamdet, och alla de natienala titningarne taga parti för czecherna. — — — —— Hwarjehanda. Ryska tjufwar. Newvork är rylttbart för fina röfwarband, Paris för fina fid:jufwar, Berlin för fina hustjufwar, S:t Petersburg för fina listiga tjuswar, och London för alla fyra slagen Det begås måhända färre sjölder i St Petersburg, men detta oaktadt finnes det äfrven der mens niffor, fom anwända all fin tid och Heta fin slarpsinninhet, ja ofta lysande talanger på att utsundera det sätraste och behändigaste jätt, hwarpå de funna såtta sig i besittning af nästans egendom. En engelst diplomat, fom för några år sedan war anstäld i St Petersburg, uttalade en gång, gentemot en rysk jurfks påftående, sitt itwifwel om derwarande tjufwars slidlighet; och twisten flutade med en wadhålning om en betydlig jume ma. Fursten wille bewisa sitt påstaende dermed att tjuvar: ne slulle wid ljusan dag och på Öppen gata syäla alla de ordnar, den engelske diplomaten bar på sitt bröft, utan att denne märkte stölden. Diplomaten ffulle endast förpligta fig till att i tre på hwarandra följande dagar mellan El. 1 och 2 å ut od) promenera, bärande alla fina ordnar. Lorden började redan dagen derpå fina fpatjeriurer, och Han hade ide gått synnerligen lånat, sörrän en arbetare tände sig i wägen för honom och pekade i wädret på en tafpanna, Jom från ett hus botade alt salla ned rakt på lordens hu wud. Då lorden härwid owillkorligen säg upp i uten, sörekom det Honom, fom om arbetaren på ett temligen tafatt sätt jöf, te tomma in på lifwet. Uhal! tänk.e han det är en tjus, samt drog fig hastigt tillbaka, och arbetarens fnopna min fiyrtz te honom i hang tro. Han forisatte fin wäg, förjöljd af några tiggande barn, od) i det Han ämnade ginva dem nä gra slantar raglade en jull fart emot honem. Lorden war imellertid på fin wakt, jamt prang ull sidan, och då han derefter fid fe drinkaren plösligt bira nykter och gå sma färde, fade han för sig sjelf: Åå Hål Det war det andra misslydade fövvöket. Ett ögonblid derester btef han åter uppehallen af en hop mennistar, fom samlat fig kring en drosta, hwars tusk trätte med en person om åkaretaxans wWdz ning. Kusken trängde fig ögonblialigen in på lorden, men han tog fig i akt oh mumlade: Det war nummer 3 Då klodan i detjamma slog 2, war spasserturen för dagen flut, och lorden gid helt stolt hemåt med ala fina ordnar på brös stet. Om aftonen, då fursten och lorden tråffades på klubben berältade den sistnämde, hur tafatt och ostialigt man burit fig åt för att komma honom in på lijwet, oc) Jursten tyatce jörarga fig deröswer, men jade endast: Jag ser nog, att ni ide är lätt att lura, men låtom oss afbida utgången af mor: gondagens promenad. Följande dagen såg sig lorden omgifwen af en hop folk af mydet twethdigt utseende, och hwilka alla bemödade fig om att på olika sätt närma fig Honom, En ung man med en sannstyldig galgjysionomi fom salunda och lemnade hos nom en elegant silkesnäsduk, hwilken han pastod fig hafwa sett falla ur lordens fida; en wader ljusloaig gosje utbjöd till honom några mydet fäll ynta engelsia böger, hwarörwer han, enär han jnst jsamlade sadane, blej så förtjun, att han så när hade glömt fin sjelf, men lyaligrwis waknade efter tanken i rättan tid, och leende aswisade hon den lille bok handlaren. 3 det lorden gid widare, slogs häftigt ett fönfier upp en af de öfre måningarna i ett närbeläget hud, och ett barn störtade, strikande, på huimudet ut ur dejanuma. Så wäl lorden jom de Honom troget omgijwande figurerna fiyns dade fram för att lemna hjelp, men då lorden sag, att bar net blef hängande på wäggen utan att faka ner, aflägsnade han fig genaft från hopen. Mydet sinnrikt utänks, yttrade lorden om aftonen till fin motståndare, det stadars barnet har säkert fått ondt i det ben, hwarwid det mar faftgjordt. Fursten förklarade nu omsider, att han ansåg wadet förloradt, då hans mede hjelpare Hade utspelat fin sista trumf, och han mille derföre så godt först som sist med detsamma erlägga den besämda fumman. Pen engelsmannen mille ide mottaga densamma förr än han hade fullgjort de träffade öswerenskommelserna, hwartill en tredje sparsertur Hörde. Den tredje dagen förmärkte lorden alls ingen misstänkt person i fin närhet, lika litet fom han kunde warsna några särstildt widtagna anftalter, hwarjöre han Mont fortsatte fin wäg, till def: han fom till ett förre, elegant hus, som mar beläget näst intill hans egen bostad, och hniltet tillhörde en rif polst grefwe. Just fom han befann fig mid porten, Ööpps nades denna, och ut derifrån fom en flyttwagn, lastad med möbler och sängkläder. Alldenstund det blaste mydet Häftigt, flög en mängd dun bort på lorden. Twenne betjenter i imafe fullt livre, jom stodo i porten, sågo detta och slyndade genast fram för att befria lordens fläder från dunet. Denne tillrå gade dem, om deras herre war hemma, och då de härtill fwarade ja, tillsade Han dem att anmäla honom. Betjenterz na ställde fig i den sålunda gifna tillsägelsen till efterrättelje, men foviforo emeller:id under wägen att borsta dunet från den medföljande lordens kläder. Då han kom in i mottagningsrummet, befans der en hel mängd herrar samlade, och bland dessa den ryske fursten, som leende fade: Hwad ser jag, ej en enda orden på brös ftet2 Bestört skyndade lorden fram till en spegel och ut: brast, då han stådade fitt på ordnar Helt och Hållt blottade bröft: Gddam! — Jag har förlorat. Men när och hwar har jag bliswit beftulen? Jog har ide warit i närheten af några andra än graimens livretltädda betjenter. Dina bes tjenter, swarude grejwen, bära ide livrg. Ni måste lugna er, mylord, det mar blott ett par af mina spetsbofwar, iom för tillfället anlagt livre. 7I få fall, jade Torden, lnödgas jag tillsiå, att de här hafwa wijat fig ega frörre fissighet än sag hade iilltrott dem efter de båda föregående dagarnes fuskeri. 7Ni gör dem orätt, genmälde fursten, derad uppför rande de twå föregående dagarne war endast beräknadt på att riktigt injöfwa er i fälerhet. Enbetsstrifwelse till min förman Hrr Kongl. Länsman och Kronoexpeditions Bef:de här i orten. Wördnadsfulla öfwerhet!!! Jag underslrifne Herr Länsman wilarius i mägs