Norrländska Korrespondenten – 7 november 1871, sida 2

Ministerfesten. Jnaen stad i hela Swerge bar vågonsin wisat fia få ministerielt sinnad fom Suntewoll, säger Fäderneslandet, fom på följan: ve fött gör sia lustiat öfwer den s. k. minifter: hyllningen härstädes, hwarom för öfriat en netis vu fom bäst gör rond inom pressen. 7Det förre ovtalet — hwilket förmodligen utajorde minst hålften af Suntewallsboarne — hurrase och drucko skålar för re en tid bertkomne ministrarne, färs stultt Abelin, bwarefter man affjöng ÄStå start o. s. w., of hwilten fång reprisen med en ti ten förändring of den ursprungliga to rten, ffrålas des på följante sätt: Ma kommer någon ministären för nära Sch tmorrar man I Swithiod; Då gubbar wid wårt namn, wår gamla ära Jndelt soldat siall je Hans blod. Mot slutet af festen lärer man äfwen til Wennerebergs ära hafwa afsjungit hans bekanta stycke Pium, få lyt ante: vom jag innan morgon randas, Redan uphört till att andas 3nte wet jag det. Andas, leswer jag — quid mirum? — Blir j jag ganska säkert pirum; Ja nog wet jag det att jag blir pivum. Ait försiggick med mycken takt wid denna felt, fom egentligen war att anse såsom en slags of: fentlig a bön till regeringen öfwer att Sundsmwalläbearne i år wid rikstagsmannawalet glömte fia ända derbän, att de fom represantant till rifgda: gen uxrskickade en få ara demokrat fom d:r OL Wikström, hwilken war eu bland de mot k arme: förslaget röstande Sevan hr W nu aenom det större antalets tillstälning funnit att hela ftar ren Sundawall ånarat sig ech krupit till korset, lärer ban ide ha något annat wal än att ffyndsamt afsäga fia riksdagsmonnaupdraget för en stad, fom han synbarligen wisar fig få owärdig att re: presentera. Ångbåtslommunikationer. Såsom ett bewis på tet öfrwer alft hberöm åndamslgenliaa fatt hbmar