Norrländska Korrespondenten – 4 november 1871, sida 3

bonom: Kom, låt ess tana ett alas, så följer ban och gär ofta förlorad. Derför borde någontina göras, för att arbetaren ej må wara bänmisad endast till frogen för någon förströelse, fom trock äfwen ban någon gång behöfwer. En srämlina, fom länge tyst ähört samtalet, upstod och talote hjertliga ord om arbetarens wetermör9. Historien skall en gåna ej funna fris falla tet närwarande Europa från att hafwa burit slafweriet i sitt sköte. Men menniskan lefwer ej blott of bröd. Det är ej nog med, att arbes tarens daglön förböjes; bang själ måste orlas, hang förstånd öppnas för bilwdningens ljug och hans hjerta för tärleten til Gud och menniskor. Utom tenna intellettnella och moraliska förädling, blifwa de yttre förmånerna ofruktbara ting. Det led emot half 7 på aftonen och vistnsfios nen måste afslutas. Det öfwerenstom rod, att den slulle sortjättas en annan sönrag. Man åt. skiltes under stor ömsesitig wänligbet, men under en stämnina tillika, fom tyrligen taait ett djupt intryck of hwad fom blikwit under riskussicnen yttradt.