Norrländska Korrespondenten – 2 november 1871, sida 1

Dödsfall. I tierags afton EL till 7 afled Fplölstinen betbontlaren P. G. Jansson i föfjd af en beklaganswärt olyckshäntelse. Det war ett fall frän räcket ner i storrummet ombord å ibamnen liggande ängj. Stockyolm, som plötsr ligen och ojerwäntatt förte öfwer ewighetens aräns en man, fom befann fis i blomman af fin alter, entast 35(, är gammal i arnjulande af sällsynt god helsa, en kraftig kroppsetonstitution, — en man, fom i wårt samvälle intagit ett fort rum ej umatre genom ren b. tydanre enffilra in dustri och affärswerlsamhet, sör hwilten han war metelpunlten, än ock genom te mångahanta och olitartade tommunala wårf, i hwilta han war särdeles ofta anwänd. Själj börtig af en arbetarefamilj och bajwante genom årslänga mödor ech ihärrig arbetsamhet fwingat sig upp i en ej blott oberoante utan oc mycket god efonomist ställ ning, war han til en tid ganssa frisinnad och ät: njöt stort förtreente af re arbetande tlusjerna, genom hwitlas ätgärder han eckjå skulle hafwa blifwit riteragsman, terest ban ej afsagt sig till förmån för råw. borgmäsiare Ahlgren, men drogs på sistene alt mera från fin förfta tärlet och war derunder en af ve mest framstäente motftändars ne till te nya förhällantena på platsen. Ett älskwärtt fött att wara, ett hjertligt finnelag och fritostig gästjrihet gjorde honom aftäls len inom en talrit umgängeskrets. Lifwets gata är nu ör honom löft; han har a Juvnit nycfelu till t.f sricer; hwile han i rid! P. G. Zanssson fördes i Gysinge brut i Gestriktand ten 1 Maj 1836, der hans fater war brukssmed, fom reran wid 12 ars ålter uti werlten samt bief anstält i A. P. Lancins bokhanrel i Gfle, fom han temnate 1853, tå ban ans fom til Suntswall med anställning i Hobuersta bothanreln. Efter Houners i dec 1854 timade röd, förestod ban bottädan till 1858, vå han ör wertog ten för egen räkning Sedan 1860 har ban warit ensam egare til E. A. Houner I ciis tryckeri och answarig utgifware för Sundewalsposten; och sedan 1869 telegare i vithoarafiska tryckeribolaget, som genom honom kom till stand. Säsom bewis på huru mydet ban warit anwänd i tommunens angelänenheter kan nämnas, att han seran 1860 warit först suppleant, sedan ord. ledamot i Drätseltammaren och sedan 1862 medlem af stadsfuumättiae. För skarpskyttesaken intresserade ban sig lifligt rels såsom korporal och dels jåsom kassaman. Omkring 10 år bar ban warit ortförande i Direttionen för Gustaf Adoljis ångbätsbolan.