Norrländska Korrespondenten – 28 oktober 1871, sida 2

Så I(( ove ttudivtobur ven vasgjortol. —11 f1tu stockholmspressen synes imellertid belåten och det är att emotse, att den den del af landsortspressen, som ligger i händerna; på efter af enfald låter leda fig af smästädernas byråkrater, skall uttömma språkets förråd på wackra sraser för att blomsterbeströ ftatsrådet af 1871. Här på platsen har man inom ett wisst fotteri redan i går afton högtidlighållit till: dragelsen, firat segern och sjungit Tebeum; wi betlaga den devouerade cliquen härstädes att den gjort fig beswär förtidigt. Ty inte annat än mi förftå är det nästa lagtima riksdag, fom ensam har det afgörande ordet och det lär ej komma att smata alla hrr statsråder synnerligen godt att ansigte mot ansigte möta den majoritet inom Andra kammaren, som någre af desja herrar dels själfwa skymfat och dels flutligen låtit skymfas från predikstolen. Oaltadt det officiella meddelandet är det swårt att tro, att alwarliga bemödanden gjorts för att få ett nytt statsråd. Det är att frukta att denna treweckorstris på mer än ett håll upfattas såsom en krigslist för att ej säga något wärre och det torde wara t. o. m. en ganska nära framtid förs behållet att wisa, huru mycket konungsligheten förs lorat på den gensträfwighet, som från högsta ort wisats mot att följa riksdagsmajoritetens anwisning. Huru stall det gå med förswarsfrågan? Krigs; ministern fan omöjligen framlägga ett nytt förslag. öfriga statsråder lunna icke heller understödja något annat än det, hwarmed de welat slå eller falla; således är det högst sannolitt att frågan får hwila, såwida den ej tages om händer af 1871 års rifsdagsmajoritet. Men hwad skola mäl då de föga, alla desse, fom förklarat att ett ofördröjligt ordnande af wårt förswarswäsen wore ett wilkor för wärt nationella bestånd?! J sanning, det synes oss fom hade höga meders börande och deras anhängare samt och synnerligen fört jast i en återwägsgränd. Tills widare funna wi roa oss med att åfe deras försök att tomma loss. Land för emigranter. Under denna rubrik har i Kristianstad utgifwits en liten ffrift, författad af den bekante öfwersten H. Mattson. Ii Hafwa ej mänga gänger haft tillfälle att uttala oss om emigrationen till Åmerita; men då mi haft anledning dertill, har det altid warit oss anaeläget att söka upwisa de framsteg wårt land i olir ka rittningar gjort och hwarigenom den framtid af ekonomiskt oberoende, af frihet och jämlikhet, som stora skaror af wåra landsmän trott fig fins na endast i det stora landet på andra sidan atlanterhafwet, numera ej är få swår att winna i gamla Swerige, fom förr torde warit fallet. För den driftiga idogheten finnas ännu ofantliga jordsträckor att lägga under odlarens plog; wåra fiffrika watten lemna en betydlig tribut åt dem, fom förstå att beskatta desamma; wåra skogar, alt jämt stigande i wärde, äro grundwalen för en ansenlig industri, fom ännu länge fon utwidgas; wåra outtömliga malmfält fordra blott tidsenliga kommunikationer och förbättrade arbetsmetoder för att än en gång häfda wårt lands anseende såsom det rika järnlandet. Snarare har det synts ess wara brist på företaasamhet hos wårt folk än på arbetstillfällen. — Wi hafwa en gång sandt och wi uprepa det: Stannen hemma och gören Swerige till ett Amerika! Må det arbetande folket lära känna sin styrka och alla rättmätiga friheter skola tillfalla det. Frukten är mogen; det återstår blott att skaka ner den, Länge är det fedan de klasser, fom mil: ja herska öfwer folket och ej ens sky att förtrycka bet, ledo ett få eklatant nererlag fom i dessa das gar byråkratien lirit i förswarsfrågan; men det skall ej dröja innan denna folkets feper efterföls jes ar andra, större oc) ännu mera betydelsefulla. Wi weta alddeles specielt, att detta betrafkteljesått sörmått mer än en, som warit betänkt på att emigrera, att stanna kvar i fäderneslandet för att teltaga i och hwar, efter måttet af hans frafter påskynda det nationella wäckelsearbetet. Enkannerligen har detta marit fallet med flere, fom af missnöje med den religiösa tmwångslagftiftningen baft för afsigt att begifwa fia från fribeteng stamort på jorden. Men det finnes dock wer än tillräckliat många, te der af en eller annan orsak ej funna betwinga fin emigrationslust. Nå. are hafwa derute slägt och wänner, hwilka genom bref och upmaningar hålla utwandrinasfebern wid lif; andre drifwas af begäret efter förändring, efter något nytt och det obekanta fjärran utöfwar på den en oimotståndlig dragningskraft. Til deras tjenst, fom redan beslutit sig att resa, är det hr Mattson utaifwit den skrift, hwars titel står i spetsen för dessa rader och hwarigenom förf. hoppas förmå dessa att bosätta sig i Minnesota, en ftat, hwars klimat, jordmån, fos ciala och andra förhållanden äro mera gynnfams ma för den skandinaviska jordbrukaren än i måns ga ftater. Förf. söker att wisa, att Minuesota är mest passande för skandinaverna och redogör i detta afseende för landets geografi, klimat, dess ordning, prorukter, boskapsafwel, mejerihandterina, fubriker, timmerafwerkning, befolkning, järnwägar, A. cn —U— 2 — mm rr AA fis äel AA