Norrländska Korrespondenten – 24 oktober 1871, sida 2

HEDER och SKAM. (Forte. fr. n:r 122.) Jo, se, han förstår att drilla sakerna, den karlen! I draget förlofrade löjtnanten sig med en rik enka, och befanns, då fadern slog vantarne i bordet, ägare till bruket. Der lefrer och regerar nu Knepin, som vore han rätta ägaren, — hvilket han väl också i sjelfva verket är — medan sonen är bosatt ner åt Småland eller Skåne, jag minnes ej så noga! Det vissa är, att på Stubbhamra lefves och kalaseras, som vore hvar dag den sista. För en tid sedan wille han ha mig ut till Stubbhamra att passa upp vid en fest, som han ställde till vid invigningen af ett skolhus, men den, som inte kom, var jag. Ingen menniska drar sig för brukspatron Knepin, som han nu kallas, utan vederfares honom sådan heder, som hude han den rättfärdiges gerningur gjort. Och nu skulle det vara roligt retu, om herrn tycker det ser mindre svart ut, än jag, när frågan är om rosor och törnen, och sådant der, som folk räknar för heder och skum ? Nej, Jug medger det, så framt jag icke unsåge detta förhållande vara ett undantag från den allmänna regeln. Jo, jag tackar! Den allmänna regeln är, att den rike äras och den fattige föraktas; de lyckade knepen blmlAr man för eller nedtystar dem, då ett miseal. kalt ärligt handlingssätt hvarken vinner erkännande eller upp:mentran .