Norrländska Korrespondenten – 24 oktober 1871, sida 2

honom den. Han hade visserligen hört något nglunkasd derom för några år sedan, men saken hade snart fallit i glömska, och någon egentlig reda derpå hade han aldrig haft. Under det vi språkade härom, inträdde Trybom och sade, i det han vände sig till min gäst: Gud ske lof, jag träffade doktorn! Det är fråga om ett menniskolif, men intet arvode! Nej, dör han, så vet Gud hur de ska kunna få honom i jorden, mycket mindre ge doktorn något föret. Nå, hvad säger doktorn? Att jag i första rummet skulle vilja kurera Trybom för krångel i tal, vore han inte för gammal och det onda för inbitet! Hi, hi, hi! Med mig har det ingen fara, så länge! Skrattade Trybom. Hvem är den sjuke, och hvar bor han? frågade min vän. Han heter Rosenstoff och bor på Träskgatan. Rosenstof;? frågade jag, Ja, ser herrn, den knuffen tog! Herrn minnes, han blef kullkörd här utanför häromdagen. Jag hjelpte honom upp, klagade han ej, sade sig bara hafva fått en stöt i venstra sidan, den han icte ansåg betyda något. Han ville ej en gång tillåta mig följa sig hem. Men hur det var, lär det onda tagit till, och i dag fick jag höra, att han var illa sjuk. Jag gick då för att höra, hur det var med honom. Som herrn vet, kände jag honom af gammalt. Jag funderade väl en stund, om det kunde synas näsvist af miy att göra mig