Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1871, sida 3

Charad. (För Norrl. Korrejvondenten of H. RM.) På isens sält kung Gustaf Adolf föll J striden för fin tro, fitt folk, sitt rike; Han till fin död sitt kungsord troget höll. (Säg, Clio, säg: Hwar fann du wäl hans lile?) Hos nordens folk hans minne finnes krar Och stall i sekler säkert än där lewa; Ty hög och klar — liksom hans panna war, Så war hand själ — det wågar ingen jäfwa. med hwilken ädel wärdighet han bar Ett namn, fom forfint, mild oc god mitt andra! Hur härden än hans minne granstat har, Den ej med stäl har kunnat Honom klandra. Med nordisk forntids klang det namnet jjöd: Det tror jag ej att någon fan bestrida. Själj Iden mången med den titeln biöd Utöswer Bijrost till sitt Valhall rida. Han från sin ungdomstid med mannamod, I krigista mitt hela fig förjökte: Ått han med ledsnad såg det gjutna blod, Hans hijälteära mera det förökte. Han gaf sitt alt, sitt lif för sior id6. — Han om fig brukade mitt första skrijwa, (Förstås: ifall mon framför strifwer W; Det måste jag er till upplysning gifwa). Sa, hwarje kung rå samma fött än gör J tal och skrift till fina underiåter. (J parentes här dod anmärkas dör, Att detta uttryd ganska löjligt låter.) Ordet meddelas nästa n:r. —k LH——— — — ——