Norrländska Korrespondenten – 17 oktober 1871, sida 3

Från Jndals hösteting. Wid tetta ting hanrlades åter upskjutne målet mellan löjtnanten wid kongli wägoch wattenbyas nadefären Lars Berg och gästgifwarne i Sillre Olof Lirzell oh Per Lirholm angående answar och några hundrade riksdalers ersåttning til VB. för det swarandena skulle hafwa lemnat honom en flenig bäft, hwilken gjort ätskilliga snedsprång så att löjtnanten ramlat i ett dile ech skarat sig i hufwudet. Unter målets behandlig har uplysts att bälten, fom samma dag olyckan skedde bepagsnate för lasskörnina, wid riktig behandling ej har några oarter, att löjtnanten sjelf skött tömmarne och gifwit häften piskrapp innan han fom på tand8: wägen, samt att en mätferja legat lös i åkdonet och förorsakat ett förskräckligt skrammel fom skrämt håsten. Swarandenu, hwilka påstodo det wara allmänt kändt huru B behanrlade skjutsbåstar, anfågo sålunda att B. sjelf warit wållande till olyckan od) wille ingalunda betala för skador förs orsakare genom haus oförstånd och oskicklighet. Målet upskjöts ytterligare på kärandens begåran. Man mäåäste werkligen, wid dylika tilldragelser, på det högsta beklaga, att bonren icke allenast skall wara twungen att, för en beftämd oftaft otilrädlig ersättning skjutsa alla, som behaga resa, utan äfwen wara nödsakad att lemna från fig töms marne till ten resande för att låta fin dyrbaraste egendom efter godtfinnande behandlas af ofta famrs wetslösa personer. Den rejande, han må wara aldrig så okunnig att köra, eller hafwa så stor wilja och förmåga att misshandla bästarne, tivåtes att taaa tömmarne från egaren. Egaren fan få fin häst förstörd utan någon den ringafte får terbet att få ren ersatt af ben resande — Ja, denne filt nämnde fan, såsom bär, fordra erfättning för litanten, fom han genom sin oskicklighet eller wärtslöshet förorsakat fig sjelf.