Norrländska Korrespondenten – 17 oktober 1871, sida 2

HEDER och SKAM. (Forte. fr. n:r 120.) Det går föga rättvisare till med rosorna och törnena här i verlden, än med hedern och skammen, genmälde Trybom. Varnad af det färska exemplet, afhöll jag mig från att genom en direkt fråga förråda min nyfikenhet och såmedelst fördröja eller tillintetgöra dess tillfredssällande, utan sade i stället för att på politiska vägar vinna mitt mål: Trybom har då verkligen föresatt sig att se allting i svart. Jag säger det sådant det är! Husch! Det är riktigt rysligt. att så mycken orättvisa kan ha framgång här i verlden! Hvad tror herrn om den stackars mannen, som går och stapplar, som han ginge till döden? Att han kunnat åka i vagn lika väl som den andra kaxen? Ja, berars! Sitta lika styf i nacken som han, om han velat vara lika kålsupare med honom i öfrigt. Och dottern, stackars barn, hade kunnat vara en präktig fru, om han så velat ha det. ?Nu fruktar jag Trybom talar mer än han så noga kan Fänna till, fortfor jag småretande, Jaså, herrn tror det?! Nå, då ska herrn få veta det från början till slut, så få han höra om jag pratat mera än jag känner till. Härvid drog han upp sin klocka, såg på den och sade: Har ännu en timma på mig, innan banken öppnas, men hur är det med herrn?