Norrländska Korrespondenten – 17 oktober 1871, sida 2

en skam att icke lefva med herrskapet Rosenstoffs, och nu syns det, som vore det en skam att kännas vid dem. Så går det här i verlden In Den gamle vaktmästaen vände sig åt sidan, torkade med afvighanden bort en tår ur sitt öga, tog en pris ur sin dosa, sökte klara upp sin röst, som blifvit vek, och återtog i en annan stämma: Men den andre, han sitter i smöret till hakan på Stubbhamra, hvaraf han hetes vara disponent, är lika kavat som någonsin, åker i vagn med näsan i vädret, som herrn kunnat se: ty hvem, om inte han, var det, som körde omkull den stackars herr Rosenstof? Nu har herrn hört hela historien och kan altså, förstå om jag talar mera än jag vet och har reda påy. oMen hur fick Knepin behålla Stubbhama 2 frågade jag. Trybom var nu så i gång med sin berättelse, att han, utan att inlåta sig på några omvägar, fortfor: (Forts.)