Norrländska Korrespondenten – 17 oktober 1871, sida 2

Ehuru jag icke med fullt skäl kunde disponera min tid, voro mina göromål för tillfället dock icke af den angelägna art, att en timmas dröjsmål hade något att betyda, hvarföre jag förklarade mig ej hafva någon brådska. Han tog då till orda: ?Rosenstoff började, helt ung, sin bana som kontorsbiträde hos en aktad firma här i staden. En mera stadgad och stadig ungherre får man leta efter. Sina göromål skötte han med ordning och noggrannhet. Aldrig såg man honom sållskapa med rumlare och dryckesbröder. Aldrig kom han med nattvak i ögonen eller slöa sinnen på kontoret. Frisk och kry var han som aborren i vattnet. Fryntlig och vänlig mot alla; också var han omtyckt och afhållen af en och hvar, från och med prinsipalen till och med kontorsbetjenten, hvilken på den tiden var jag, hvarigenom herrn kan förstå att jag hade tillfälle att lära känna honom. Blef han så kontorist och fick sitta vid pulpeten. Efter några år fick han anbud af herr Knepin att komma på hans kontor. Som vilkoren voro vida fördelaktigare än de som kunde bjudas honom på den plats han innehade, och som han tillika kommit på giftastankar beslöt han antaga tillbudet. Att Knepin förstod, hvad han dugde till, det bevisade han, då han efter någon tid anförtrodde honom kassan och vidare lät honom ingå i någon del af affärerna. I många år var alt godt och väl. Rosenstoff hade gift sig och hade en dotter, henne, som ni vet så troget följer honom och som jag redan omtalat för er. Knepin hade en son, som var löjtnant på ett husarregemen