Norrländska Korrespondenten – 14 oktober 1871, sida 2

hvad jag kunde märka, vid det floret blåste åt sidan, då hon skulle hjelpa den kullkörde. Gammal eller oäfven! Det vår ett tal, det! Hon var för några år sedan nummer ettan af stadens unga mamseller. Jag har sett henne dansa på mången bal, och spelat upp mången vals, der hon sväfvat som en lärka. Ufver alt skulle hon vara med, bevars! Och hon hade aldrig sin fot från golfvet, från första till sista valsen. Ungherrarne stimmade omkring henne, så de kunnat dansa ikjäl henne. Det var på den tiden, det! Men något namn lär hon väl icke på den tiden haft? ?Jo, bevars! De kallade henne allmänt för Bella Rosa, annars hette hon Louise. Det var f-n så uplysande! Trybom är då verkligen underkunnig, när han vill låta det komma i dagen, sade jag för att med ironiens vapen gissla honom till besvarande af min ofta uprepade fråga. Det har ändå sina fördelar att hafva ett fådernenamn. Hi, hi, hil skrattade han. Så-å, herrn tycker det! Nå, efter det skall så vara, så heter hon Rosenstoff, efter sin far, som ni ser henne dagligen följa. En dotter af prima sort ska herrn vetu?. Rosenstoff, uprepade jag och kom genom ett ganska naturligt begreppsslut till den anmärkningen: att lyckan icke tycks lemnat mycket stoff till rosor hvarken på hans eller hans dotters bana. 222