Norrländska Korrespondenten – 14 oktober 1871, sida 2

och kalasa, härda sitt samvete mot förebråelser och sin panna mot blygd, sätta näsan i vädret, då man borde slå sina ögon till jorden, och spela falska kort med rättfärdighetens uppByn .. . Trybom har blifvit en riktig straffpredikant. tror jag. . I stället att låta hejda sig af denna anmärkning, fortfor han, i det han satte sig på en stol vid dörren och hängde mössan på dörrlåset! !ÅAtt hämnäs ärlighet som brott, rycka brödet ur dens mun, som icke vill rikta sig genom knep och svek, köra ikull honom på gatan, utan att fråga efter, om han förlorar lif eller lem. det är heder, all det der. Och skam sedan: att bo under ett lågt tak, rätta mun efter matsäcken och göra hvar och en rätt, helre vara fattig, än på bedrägligt sätt komma åt rikedom, säga nej åt f—, då han visar på verldens herrlighet och icke hålla sitt goda samvete falt för slem vinning .. . Fy! Trybom talar som en menniskoföraktare! UHan har ett alldeles bakrändt begrepp om de ämnen, han inlåter sig på, det skall jag i förtroende låta honom veta. Det förstår sig! Man kan så tycka vid herrns år, men när man haft näsan så pass länge som jag i affärerna, har man nog lärt sig känna kvaliteten på de gängse varorna. Godt och väl, men ännu en gång, hvem är den der menniskan, som jag frågat efter och hans soljeslagerska sedan? Hon tycktes hvarken gammal eller oäfven till utseendet, efter