Enndswall d. 10 oktober. Ministerkrisen fortfar ännu. Om konungens förjök att skaffa sig ny konjelj hafwa i Stockholm flere rytten cirkulerat och hwarom de sernast hit anlänta bufwutstarstidningarne hafwa hbwarjeban: da att förmäla. Så berättas att konungen i i tid: rags mid mirdagetiren til fig upkallat lantehöf. tingen I Nyköping och Första tammarens talman, grefwe Gustaf Lagerbjelte och ät honom uprraxit att bilta ven nya ministeren, bwilket Jörtroende grefwe L. dagen derpå frånsagt fia, sedan hans atgöranden ej baft framaåna. Där efter skall hang majestät hafwa wäntt fia med samma uprrag till arefwe Hennina Hamilton, en af de aterton i fwenska Akaremien och fom ber font en högst framstående metlem af Första toms maren, på hwars wir tetta års lagtuna rikedag fattate beslut i förswarsfrånan ban öfwade stort inflytande genom ren betanta dve fems referva: tion. Som kriaseminister skulle då wara påtänkt lantshöftingen i Karlstar, arefwe I H. Rosenswärd, förut öfwerste mir Sötermanlants regi: mente, efter att hafwa fått transport rit från Wårmläntingarne. Om tetta påöstäende är sant, så bar rod hela saken stannat wit ett förssk: Minit sagrt unterliot skulle det dock tagit fia ut, om wi emetelbart efter förfäftaron of allmän märs neplift och af intelta armene ounrtgånaliaa beböflinhet såsom stam fått se i spetsen för kenungens råd grefwe Hamilton, som slutade ett sitt anför vante i plenum den 2 d:s met uttalande af ren åsiaten att wärnepliltene utsträcknina ei pusfande för wårt land, där ten slulle tomma att fram: kalla mifnöje. J torsdags war tet till frib. Jules Stiernblad, förfte kammarletamot, rik skansk maanat och fjä len i Sweriges största bankinrättning, Skänes Enskilta Banf, konungen satte sitt Hopp; men åf: wen han afsade sig den äran. Utan twifwel har saken blifwit kinkigare och krisen swarare att bringa till ett lydtigt slut i följd af de hittilewarante ministrarnes beslut att stå eller falla som en man och hwarigenom det lär wara omöjligt att jå någon af dem att ingå i den nya minifigren. Det mil synas, som slulle man till en början boppate kuana rekonstruera ministeren, helst det misstroenre votum, fom låg i ritsragens asslag på regeringens preposition, ej utan en wådlig och obefo at hårdragning fan tåäm: pas på någon annan ån friasministern och kansle ecklesiastikministern Wennerberg, hwilken sernare genom sitt wåldsamma ech taftlösa anfall emot