Norrländska Korrespondenten – 3 oktober 1871, sida 2

Nå, hvad sade kungen då? frågade patron. vJo, sir patron, Jeppe ville inte gå inte stånga, när jag sulle sätta för, å då to kongen i besslet å stack te Jeppe i sia, så Jeppe vardt så rädd, så han hoppa inte stänga så kvickt så. Så här ska du göra, sa kongen lÖ Sade inte kungen mer till dig än de orden? 9Jo, du ä en drummel! sa sa hann Hvad sade du då? Jag sa ingenting, jagy Men det blifver långt att tälja alla de märkvärdiga ord, som Gustaf sagt, och det blefve för vidlyftigt att omtala alla de äfventyr han uplefvat. För honom, i hans lilla verld, är mycket stort och märkvärdigt, som andra anse litet och likgiltigt. De, som använda tusentals riksdaler årligen för sitt hushåll, skola måhända le åt Gustafs rågtunna, samt att denna kuude bestämma honom för att gifta sig eller inte gifta sig, men hafva de väl skäl att draga på munnen åt dylikt? Olika falla menniskors lotter, men väl den, som är trogen i det som är honom ombetrodt, det må vara stort eller litet. Heder och ära äfven åt den riuge obemärkte arbetaren, som efter bästa förstånd uppfyller sin pligt. Han blifver hvarken så bittert klandrad, ej heller så lofordad, som ett statsråd, och far ej så granna stjernor att hänga på bröstet; men Han, som ser skarpare än menuiskor, vet väl hvilken som är den störste mannen, den högt uppsatte eller den som ingen knapt tänker på. Slut.