Norrländska Korrespondenten – 3 oktober 1871, sida 2

wåra efterkommande betydelsefusla — jåttewerket. För ess urtogas renna stund af tystuad af att med wälbehag och fröjd stanna wit den utsigt, fom tycktes wisa sig till att ändtligen en gäng tunna fomma från ort till hantlinn. För wr fantasi tetre fia en stor skara arbetare, sveselsatte mid järns wägebygnaden: banwallen war färrig, fenorna ut. lagre, stationshuset reste fia, enkelt men pryrliat och ett med blommor pryrt festtåg rullade in på perrongen; lokomotivets gälla hwissling beswarades af den täta folkmassans högljurta glärjerop. Alla äsigter, äfwen be mest stritiga, alla partier, äfwen te mest fienttliga enate fia ven vagen i en känsla af berusante glärje: egna ansträngningar, egna upeffringar bade skaffat äfwen ess tillgång till wår tits storwerk — en järnwäg. Men det war blott en fantasi, ur hwilken wi snart wäcktes och det t. o. m. ganska hårdhändt till rama profan. Wäktarens rol utförres con amore af ftavsfulmäktiaes8 ordförande br rektor E. Berggren, jom bröt tystnaden icke för att på witare i förerragningen af te ärenden, fom ftoro på dagordningen utan för att i anlerning af den retan afgjorda frågan, hwarom naturligtwis al riefuesion slutat, hålla ett litet tal — till samtid och efterwerlt. Hr B. börjare med att i förbi gående och med lätt band beröra storleken af det bewiljade anslaget, för hwars anskaffande fambhället måste sätta sig i skuld, derigenom ökande det förut ide obetydliga skuldebeleppet till nära dubbelt, men ansäg tillika deraf framkallade be tänfliaheter lätt häfda, emedan framtiten och ef: terkommante ju böra taga fin andel i omtojtnaterna för ett söretag, fom skall ega bestånd och merfa mälgöraonte, länge efter det mi afträdt från skådeplatsen. Tal. wäntare midare att det fattate beslutet skulle högst olita berömas och kanske ide alldeles untgå klander, något hwarpå war offentlin person bör wara beredd; tv vet fins ins tet samhälle, stort eller litet, ver man fan göra alla till lags och bäst är derför att hafwa skickat fig få, att ens samwete är lugnt. För fin vel wille tal. gerna hysa altning jör äsigterna hog ben stora allmänheten fom, sa trorre tal., nog wile det rätta om han blott finge wara i fred för, od) ej ständigt oroades af — popularitetsjägare och dylike. Sasom bewis på vesja jernares furlighet erinrade tal. och antog att litet hwar fönre till, hurusom ret blott behöfjs, att en tidning, å hwillen allmänheten fäster fin upmärkjame het och för hwillen hon har förtroende, ger en enda liten wink, så upstår lätt missnöje; o. s. w. nd. w. Talarens stora malst öfwer sprälet, jom fätter honem i stand att säga de skarpaste saker i de melraste ortalag, hang utsökta urbanitet, hang af den renaste wälwilja genomandare wäsende — för hwilket alt ban bar wår ech hela anmänhetens otelade aktning — räckte deck ej till för att rölja en wiss bitterhet emot oc) framför alt en otwifwelaftig hänjyftning på den tidning, i hwilken wi ba ten äran att föra talan för de åfister och de fembålgtlasfer, fom nästan helt och hållet sakna representanter inom tretsen af wär kommunala styrelse. Man kan jaga efter sämre ting än popularitet och ret är, enliat wärt sätt att fr, bättre att mäce ka folket till missnöje med ofrihet, okunnighet, os ordenilighet Och orättwijor än att jöfwa ret i fielj: belåtenhet och blind afgudning af det bestående. Wi taga såleres ej särteles illa upp de tillwmitel. fer hr B. riktade mot — en tidning; mi ha blott welat fonftatera att från vet Hål, der man gör anspråt på bilvning, ej blott till wett utan oc till serer, har man tilätit fig att anfalla en fom der ej äner fig förswara. Det är med ett ord: rivterligheten hos de jå utmwalde, fom mi welat måla. Andlig konsert gafs sistlidne söndags eftermids bag i bärwarante kyrka of Swenska Damlkvartetten inför cn ganska talrikt auritorium, fom med