Kalmar jatrnwagsutttevotun. SMI fre i aår åtta tagar, biltadee, setan uplyst blifwit, att öfwer 700,000 rdr wore till järnwäsen ted: nade, Kalmar järnwågeaktiebolag. Kojtnavsförslaa, belöpante till rer 2,394,000 framlates, och beslöts att aktieteckningen stulle fortgå, till cess de till fyllante uf en tret jedel af anlägninaekostnaten erforterliga 98,000 rer blijwit samlate. Dödsfall. Från Malmö strifwes i Sydsw. Dangbilartet för i lörtaas: Med utaifwaren al tid: ningen Snällposten, Bernhard Auaus Cronholm, fom i frerage bärstädes slutate fina dagar wir nära 58 åre ålter, bortgick en man, hwars wertfambet ej warit utan betyrelse för ren ort, inom hwilken bon utöfwate, och hwars i många affeenten interessanta och karakteriska persenlinhet lem: nar ett tomrum eiter fia i vet offentliga och enstilda lifwets kretsar. Den aflidne mar förd i Lantskrona den 19 september 1813 och blef 1828 wid 15 års ålder fturent wid Lunds universitet samt 1840 wit universitetet fästad fom rvocent i temi, i bwilfen befattning han kvarster ända till 1852. jedan ban retan längesetan öfwernått till den publisisstiska werksambet, hwillen han walt till sitt egentliaa lefnadsyrke. Om der aflutade fältmanövern skrifwer Malmö Hantelstinina: Rirån har nu aått ner på kligeteatern i Skåne efter en representatien, fom före: tett en egendomlig blantning of tomedi och tras gedi. Den allmänna förutfättningen? har på det hela lemnat den intressantaste epijodven i sung Carls öfweraång från fienten till fosterlandete förswarare. Wår ryre kenuna wet bes:ämdt mer fia, att ban blifwit född med segerhufwa, och när ban förutsån, att krisslyckan skulle wända sig, öfe weraick ban från fåren A. til fåren B. Men war ide tetta den för fosterlauret lydtiaafte mäntds nina genom förfyneng ftidelje? Eller fins wäl någon nog aemen att teruti wilja fe en underbar litbet med ett wisst skijte i farfadrens historia? Hu vå! Kungen tänkte belt enkelt: hbar man sagt A, får man föra B och hade wäl största skäl att tro sia dermed rädta hela intelta armens frigaz reära, ty ten i landet inträngande fienden förrrefs och skulle utan twiswel blifwit kastar hals öfwer bufwud i Örefund, om ten ide efter en lyckad re: trätt till Kristianstad, der befolkninaen uraktlatit att upprifwa järnwägen, funnit tillfälle att und: ktomma, för att måbända på fina refp. rote: och rustninaebemman öfwertänka indelningewerkets likhet med ett rike, fom söntrar fig emot sin sjelf och ide eger beständ. J wår sernaste swenska krigshisterias annaler äre emellertid slaatningarne mid Wanlifwa och Marklunda te märkwärrigaste. Hwem bar ide hört, huru ärofullt busarerna i den förra af desia bataljer utförde fin oerbörtt wältsamma doc upför en böjd, der de mottonse af en få wåldig uewärssalfwa, en få wäl unrerbållen eld från Kros nobergarne, att de — måste wända om igen. En korresp. från krigsskådeplatsen förklarar, att i ett werkliat kria skulle ingen enda husar derefter funnat lemna walplatsen. Ar ide detta en ypperlig lärrom för befälhafwaren att icke utsätta sitt far valleri för rylikt i ett werkliat fria. Man kan inwända, att sådana negativa erfarenhetsrön böra wara fänta förut, och att ve envaft tjena till att uttrötta manskap och bäftarv. Så enfaldigt! I ett trig försöker man ju alt. Då under de ödesdigra striderna en eler annan får kringräntes eller blottstälde fia för nederlag, framträdde befålbafwaren och förklarade: jag ertänner mig wara ftupad. Man tan tätt tänka fia, bwilfet hemskt intryck detta skulle göra på de näraångna äskådarne. Den fattiga allmogen wid småläntska gränsen fann fia mycket obehaaliat störr af krigsbullret. Uppe i dessa fredliga bvader, dit ingen tidning om tagens händelser når, ansåg man bet wara ryssen eler nånon annan fiende fom lät fina kanoner råna och gewärssalfwor smattra öfwer de örsliga mossarne. Folket flyttade unran sitt bobag, fpi fade bräder för fönsteröpningarne och flydde åt olika båll. Efter nåson tid wisade fia en och an: nan mera motig bondejwen met sin kaschett och kortskörtade jacka i skogskanten, och da man fick weta, att det blott lektes frin, toa man de fina med och flöt fia til mängden af de andra åffådarne, hwilka stundom wid börtivrliga tilfälen upgingo till 20 a 30,000 personer. Stat och kyrka. På det norkiska kyrkomötet behantlares äfwen följande fråga: Kyrkane för: bållande till staten och denna frägas lösning i de tre norriska rifena. Konsul P Otsson från Helsinaborg inledde denna fråga på sitt egenromliga, klara ech öfwertygcanre sätt. Han lofordade att Sweriae fått sitt kyrkomöte, men fann att man nifwit detta för li ten fribet, att biskoparne ide bortre wara fjelfwals da dertill, men att alla dess merlemmar borde war ra fritt malda, och att det borre sammanträda minst hwart femte år. Som olykliga följder af förbållantet i Swerige mellan kyrka och stat fram