Norrländska Korrespondenten – 16 september 1871, sida 3

welse, hwari han metdelar, att han skall upträda fom det fallna kejsarrömets målsman. Han förs klarar nemligen, att ban i nationalförsamlingen skal bliwa tolf för korsikanernas känslor och pos litiska åsiater, och i hwilken riktning dessa gå, derom finnes intet twifwel. Rouber ämnar söka inflytelse i nationalförsamlingen genom att upträda för frihanrelsprinsiperna, och i denna punkt lärer ban nog winna anslutante. J angusti månad war det mångenstäres i Franks rike fråga om, att man ffulle fira den 4 feptems ber, årsdagen af kejsardömets fall och utropandet af republiken, såsom en festdag. Regeringen mots satte fig emellertid denna plan såsom otillständig, och enligt de underrättelser wi nu ega, har dagen förflutit utan båre sestligheter och oorrningar. J anledning of mötet i Salzbura den 7 tennes mellan kejsaren af Österrike och konungen WBilbelm af Pressen skall ungerska ministerpresidenten grefwe Andrassy hasfwa uttalat fin alädje öfwer, att det i Gastein lyckats Benst att finna ett mäns liat mottagande för ten politik, som ful omligt aillas af re österrikisk ungerska delegationerna, nämliaen ett gott förhållande til Tysklanr, och förklarat, att äfwen den unaerska regeringen bes traktar denna wänskapliaa anslutning fom en bors aen för freden i Europa. Enligt Kreuzzsitunas korrespondent i Wien hafwa konferenserna i Gastein oc Satzbera lertt till följande resultat: OÖsterrike och Tysksand fråns säga fia all anfollepolitik och skola aenom intim sammanslutning betämpa all satan. Tysklant förs tlarar, att det lägner wiat På bewarandet af ett kraftiat Österrike. Oiterrike förklarar, att fejfas ren och te levande statsmännen önska anslutning til Tyskland i fredliga syftemäl. Korresponrenterna från Rom äro enstäm minaa i fina skiltringar of den werksamhet och rörelje, fom böriar wisa fia i ten ännu helt nyss slumrante oden. Rom lefwer upp ingen, sedan tyngren af prestwältet fallit från vet länge lirante folket. Dess gamla utfeendre förswinner likso:n genom ett trouslag. Rom twättar sitt ansigte, skrapar bort möglet och smutsen, som suttit rerpa, tille de blifs mit ress antra natur, och bwilka gjorde dess ewiga tillwaro, med bwilken det enli t traritionen blifwit besäfwart, till en blott ewigh:t af folket. Fols fet tycktes lafwa ett tubbelt lif, från tiviat på morgonen till fent på aftonen, litsom för att röria upp efter den länga pafliaa ceran, hwilken war för detsamma en beftändia, enformig natt. Hwad skall det blifwa af Rom? Wi befinna oss i met let af hösten, och mun bör reran från hwarje italienst stad och previns skaror ar utwandrare, hwilta äro ifriga efter att komma till fin gamla, stera nationela hufwurstar. De, fom funna påz räkna vtterlisare tjugo års lifetit, ffola sannolikt få se en millien innewånare samlate inom och rundt omkring murarne till en fiar, fom nu råts nar blott eu femtedel af denna befolkning. Men Jtalien skall hafwa mycket att aöra, innan ret kommit i werklia besittnina of fin hufwutstad. Rom och tralten på I mils omkrets måste tränes ras. Det påfliaa Rom mar inaenting annat ån det gamla Roms araf. Man måste praktiskt lösa ret stera ploblemet em den sunrhet, som man sagt wara cåtskiljlig från Campagnan. Jngen kan förutse, hwar ånaplogar och ångwagnar funs na uträtta, och retan upgöras planer om järnmwär gar och landswägar, bwilka skoln genomaå landet i alla riktninaar fran starsmurarne till bergen. Hwar Rom behöfwer, är att wakna upp från fin tusenåriga dwala. Och ret waknar. En korrespondent till Nyeue freie Rresfe meddelar, att senatern Karl Schurz en tysk, försatt bela den politiska werlten i ren största sensation genom en af honom inledd a itatioen met prefi denten Grant, bwilfen rent ut beskylles för att bertgiiwo embeten och tjenster efter storleken af de skänter, som man aifwer honom, och att han entast begagnar fin höga stälinina till att förse bröter, waarar och kusiner mer feta poster. Han bar förlänat ej mindre än 42 tylika slägtingar inbringande befattningar,