Norrländska Korrespondenten – 12 september 1871, sida 2

Eldswada wid Mösseberg. Den 8 egendomen Mösseberg inwid Falföping för några år sedan upförta prydliga fofietet8och kalwattentur byg: naden har blifwit lågornas rof. Elten utbröt, mid 11 12-tiven natten till onsdagen, i föcra fly geln af barbujet och spred sig genast, med den bäftinhet, att inom några fa minuter belaiden witsträcta bygnaden ftod i lågor och på omfring en timmes tid nedbran till grunden. De i huset boende bargästerna, hwilkas antal upgifwes till emkring 40, rårrares med knapp nöd blotta lins net, medelst mot fönstren upresta stegar; men en batare och en stärersia, anstälta mid barhuse, samt en kusk i tjenst hos öfwerläkaren wit anslalten, d:r Torstensson, kunde beklagliatwis ej räddag, utan blefwo innebrända; namnen a dessa personer öro ide tända. Hr Terstensson sjel undanick med yttersta nöd faran af att dela deras öte. De tringliagande byanaterna antändes flera gäånger, men räddades hufwudsallinen genom stora ansträngningar af manskapet wid stationens spruta under kapten Linthes energiska befäl. Äfwen från Falköping anlände inom kort en spruta, hwilken lifliat deltog i rädtningsarbetet. Flere leramöter i anstaltens tirettion befunno fia på stållet wid olyckehäntelsen och hoppas tirektionen till nästa wår hafwa anstalten i nytt och förbättrart stick åter upförd, säger ÅÖGÖ. H. T. Förhör på gatan. I 7G. H. T läses: Gör tebora bar i deesa tagar warit besött af twänne män från Stotland, fom lifligt interesserat sig för wår stars utskänkningswäsenden samt andra sosiala institutioner. Den ene af ressa herrar, rev:d Wallace från Glasgow, anlände bit i löre dags, seran han besött det nordliga Norge och en vel af Swerige. Han war angelägen om att få bär med egna ögen fe wåra utskänkningolokaler, praftiska hushällsskolan för flickor, förförjnings? huset m. m., och fann många föremål, fom mädte hans ej blott tillfredsftävelfe, utan äfwen ber untran. Så blef ockse tal om foltunterwisningen, Det är kändt, ytrade pastor Wallace, att Sweriges inwänare funna i allmänhet läsa och skrifwa; jan skulle wilja fe något bewis der på. Wälan här kommer en gosse, låt oss hör ra. Den gosse, man mötte på gatan, bar präs geln af stor fattigdom; han mar 13 år gammal. Kan vu läsa? Gessen log förwånar cch jafare. En strift framtogs; äfwen främlingen hörte lätt, att läsningen gick flytande. Gossen skref odia på ett papper raskt sitt namn: A. J—n, 13 år. Man antastade hwarje barn på gatan och wid bamnen. Löftet om en flant besegrare förwånins gen och ängslan. Det mar barn, gessar och flic kor, mellan 8 och 13 år, hwaraf twänne från lantsbygren. Hr Wanace fick allas namn, utan undantag, skrifna på sitt Papper, omkring 15 till antalet. Jo, ver mar ett undantag. Det war en gesse, wälklädd och med twärjäfer bauning, staende bland de andra. Kan tu läja? De när warande uplyste, att han är engaelaman. JFrå? gan uprepades på engelska, och br Wallace ers böll ret netslåente swaret: Ro sir. Pastor Wallace ämnar felt, i de förerrag han kommer att bålla med anlerning af fin resa, omtala teg. sa improviserade förhör på gatan, men önskare unter titen få, genom Hanrelstiru:s utgifware uttrycka fin fågnad öfwer den erfarenhet, hon giert, och sin aktning för det samhälle, hwarest ett såtant prof kunnat med framgång göras.