larer, derest soldaten, i stållet for bostad eller penninalön, åtnjöts med andra prestationer, den offentliga myntikahetens pröfning af aftalet här: om ej böra sträckas länare, än att tillse det oskäliga wärden ide äro fatta å de aftalade preftas tionerna. : Jcke blott i Första kammarens mid den fiftförslutna rifgdagen fattade beslut i frågan om landtförswarets ortnande, utan och i flera beaftan8wärta ytranden inom Andra kammaren i samma fråga bar jag funnit stöd för återuptagande af det förslag till förkortad tjenstetid för den indelta soltaten, som eders k. m:ts proposition till 1869 årg rifstag innebåller. Detta återför äfwen tan: fen på angelägenheten att bereda soldaten en fpar: penning, fom wid hang afgäng ur tjensten fommer honom til godo oc) hwars tillwaro äfwen i fin mån utgör ett betryaganre för den kommun, ban tillhörer, emot farhågan att han wid afftevstagandet kunde falla fattigwården till last; en farhåga, fom för öfriat minskas, då mannen lem nar krigstjensten under fin ännu kraftiga lefnads alder od) således bör funna sjelf förwärfwa sitt uppebälle. Men i tet man, för att winna den intelta soltatens större tjenstbarhet, är willig att gotkänna ifrögakomma förändring, innefattande ide blott inskränkning of den ålder, intill hwilken soltaten nu i allmänhet kvarstannar i tjensten, utan ock tillåtelse för honom att under wissa wilkor afgå wita tidigare, än nu är honom meds gifwet, må man ide förbise, att rotehållaren, aenom att på såtant fått blifwa underkastad nöd. wåntiaheten att oftare än nu lega ny folvat ut. sättes för ökad kostnad. Då möjligheten häraf ide förebygges genom de om aflöningen gifna nya bestämmelser, utan fan inträffa ware fig rotehållaren på dessa ingått eler ide oc) äfwen om ban, i förra fallet, erhållit solrat för det pris ban warit ffuldig erbjuda; har jag trott statens mellanfomft bär med fog kunna påfordras, och af denna anletning funnit mig böra hemställa, att siaten till leaning af solrat anslår ett wisst belopp, hwilket med anledning af de nu härutinnan gählande förhållanden lämpligen fon beftämmas till 50 rer, att tillfalla roten aleftäreg, der staten til seltatens aflening ide behöfwer göra tillskett och rekryteringen fåledeg af roten mwertstäles. Genom en sådan åtgärd samt genom ren netsättning i lönemilfor, hwartill soldaten i al: mänhet skulle funna finnas willia, derest, på fått jag äfwen anser mig böra tillyrka, staten årligen beftore 10 ror att utan afräkning å lönen för soldaten insättas i sparbank, hwilka merel jemte uplupen ränta finge af honom lyftas wid afgång ur tjensten, skulle en ide owäsendtlig fördel beres das alla de rotar, Jör hwilka kostnaden af soldats underhåll nu ide upgär till den såsom normal föreslaana, under det att staten för det hela ide kunde komma att widkännas någon synnerligt ös kad upoffring. Och slutligen anser jag utsigt böra beredas afskecad soldat till anställning i wissa allmänna mindre befattningar, till hwilka han genom inwand punktlighet och utpräglad pligtkänsla bör wara synnerligen lämplig. Då den nu föreslagna jörändring af roteringsoch rustningebeswäret afser att utgöra en förbätring af den ställning, uti bwilken rotehållarne be: finna fia, bar jag också trott vet ffäligt och bil ligt att ide, till men för dem, rubba det förhållande, fom nu eger rum i afseende på ve kassor, bwilta i wissa orter finnas bilvade til rotehållarnes understör, eller de för lika ändamål gifna årliga stateanslag af en eller annan egenskap, hwilka samtliga således fortfarande som hittills skulle enligt derom gifna författninnar få anwänvag; och torde jag slutligen få tillägga att, i ens lighet med förut uttalade åfi.ter, jag ansett, att för de rotehållare, fom på de nya beftämmelfers na om folvateng aflöning ide wilja inpå, hittills warande slyldigheter och rättigheter böra blifwa oföräntrate; börande emellertid åfwen i i detta fall staten utdetala ten för folvaten affetra fparpen: ning äfwensom de anslagna legomedlen.