Norrländska Korrespondenten – 5 september 1871, sida 3

har fina blickar riltade på Gastein och är nyfiket att weta, hwad här föreaår. — Man batar och sköter fin helsa. — Och widare? — ÅJa, och widare! Detta bör man alltid af er. Nå, jaa skall säga er något: kunarn och jag (Bismarck såner ännu alltid fungen) kommo werkligen bit för batens skull, men wi äro naturliatwis färde les alara öfwer att mottaga besök af österrikiska funktienärer och försäkra vem om. att wi hysa gen största aftsing för dem. Med Österrike bafs ma wi ide haft någon ftriv, ide en gång då ret 1866 mar få obetäntfamt att anfalla of; med frin. Wi slogo vet och läto det slippa med en bagatell af twå millioner pund i ffadeftänd, Alt är glömdt och förlåtet, och wi hafwa få många gemensamma intressen, att wi böra wara wänner. Met fransmännen hafwa mi aldrig warit wänner, och wi kunna aldrig blifwa det. — Jaa wille gerna weto, Ers hönhet, om ni länner bunu fullständigt ni bar slagit vem, hwillet bittert hat de hysa till er, och i hwilken arad de känna fia öfwertvgade om, att inom ganska fort tid wara i stånd att med framgång angripa er, — SHjmwarken franska folket eller tess tirningar lemna oss i okunniabet terom. Men vå fransmännen wisa of, såjom be försöka göra, att de icke hafwa fått tillräckligt med stryk, så skola wi strax genomprygla dem Det är werkliaen äfwen nu frå a om, att wi skulle sända flere trupper in på franskt om åre. Fransmännen mörda i flere provinser wåra landsmän, och wi funna och wilja skyrra oss Frantrike be gär altjemt upskof af of med utbetalningarna utom andra medgifwanden, och då wi begära något i ersättnina, så wi till swar att man icke eger några instruktioner. Det bar ide en enda ftatsman, sivil eder militär, ech vet gör ingenting. För nåara vapar seran stune wi hafwa aifwit efter angåente aränsfragan, men det åstarkom för: wirrina i det hela, och önonblidst för eftergift är rörbi. — OM de franska soldaterna? — De strida bra. — Derefter talade wi om beläarinen of Påaris. — Jaa bar alltid saat, att jag i händelse af tillfälle skulle fråga Ers Höghet, hwarför ni ide tog Paris i september 1870. Striden wid Chatillon slutade mer en sullständig flykt, och portarne frode öpna7. — Ni tvor atltså, att mi funte hafwa ryckt in? — Helt wift. — Ap! Wi kommo att tala om Jtalicn. Frankrike bade efter Bismarcks åsiat benått fel under krigen på Krim, i Italien och i M rxito. Mit rtitftäria Jtaliens enbet war ett litaså frort fel jom att finna fig i Tysklands enhbet. — Men rvetta tel bar gjert Ers Hönbet gor nytta, ifynnerbet nu, om Thiers stöter Jtaliens sympatier från fia. — Han trifwer Jtalien i armarne på ofg. — Det ligaer redan i armarne på er, — Oml! Jag talade derefter om Ryssland. Hr von Big. marck har det största förtroenre till ten numwase rande kejsarens redlighet. Det är en man, fom förebar många goda tina, och han har ide blifwit färdia med rem alla. Jaaz tänker isynnerhet på jernwänssystemet. Hon är en fredens man, ban will framför att hafwa fred. Ryssland är ett få ofantligt stort land, hwarje Ytertisar: ut wifning endast kan förswana vet. Dess iernwägar utgöra def hufwurintresse. — Frantrikfe wille köpa en allians för bwarje pris. De ryska storfurstarne, fom hafwa warit i London, talade med startt eftertryck om den framtid, för hwilken Eurepa bör byfa jruktan. — Detta förftår jag wäl, men en tronföljare är alvria samma perjon, vå han har upftinit på tronen, och storfurstarne uprep? entaft tomma rytten. — Wi skulle nu aå till borts, och derigenom afbröts samtalet. J auvernementet Wladimir i Ryssland brinna på sex till sju mils omkrets byar, terjmassor och skozar. Den midt i elobafwet liggande staden Jwanow är natt och dar inhöljd i ett tjockt rök moln, hwillet trånger kväfwande in ilboningarnas untanaömtaste wrär Solen liknar ett alanslöst, eldrört klot. och mot aftonen faller röken till marfer fom en amma ech inhöljer alt i ett tätt mörfer, få att man ej fan fe fyra steg framför fig.