Norrländska Korrespondenten – 5 september 1871, sida 3

förmälta, år 1867 för utredande af frågan om lindring i roterings och ruftningsbefwäret tilfat: ta fomitg blifwit uttalad, synes äfwen af rifädagens Andra kammare hafwa wunnit erkånnande, då kammaren, i sammanhang med beslutet derom, att en öfwergångetid af 15 år skulle föregå indelningswerfets uphörante, uttalade fia för foftfrällande af en lika solratvakansafgift för heta riket, hwilken borde af de under santa tid ledigblifna rotar erlägaas. Genom antagande af en maximi-lön, på sätt of: man är antydt, skulle den jordbeskattniug, fom ro: terina8och vuftninggbefwäiret innefattar, det fiftnämnda i hwad angår karlens upsättning, blifwa inskränkt inom en gifwen gräns, och egaren af den härmed onererade jord, icke längre i owisshet om de upofrinaar, som fullgörandet af hans skyl tigheter bärutinnan af honom kunde påkalla, skulle hädanefter med full säkerhet funna beräkna fin utgift bärför. Många af de olika och ide altid med williahet fullgjorda åliaaanden, hmritfa rote och rusthållaren nu enligt gällande författningar eller gammal häfd har att iakttaga, komme att bortfalla eller blijwa bätre ordnade; och, framför alt, ven flagan öfwer bördans ojemnhet jamt dess olika fördelnina, fom nu få ofta och ide utan ffäl warrer förspord, skulle uphöra — anlednin: garne dertill Fulle wara nörswunna. Enär emellertid ingen lärer kunna twingas att antaga soldattjenst, skall det twifwelsutan alltid kunna inträffa, att soldat ej erhålles för den lön, fom roteoch rusthållaren är ffylvia lemna. J särant fall nåste det blifwa statens fak att till: skjuta hwad som til soltatens anskaffande fan blifwa ytterligare af nöden, för hwilken bändelse det till förekommande af möjliga underslef äfwen torte böra stargas, att militärbefälet upgör fon: traktet med farten samt att staten således öfwertager rekryteringen. Det förslag jog sålunda förordar står ingaluns da i strid med indelningswerkets grunder. Wäl bar detta werk få småningom under en lång tiv8följd utwecklats och skiljaktigheter i många hän: seenden upstått i olika orter, men undersöker man vet sätt, hwarpå konung Carl Xl, wid den reale: ring reraf fom han widtog, först hade till afsigt att inrätta tetsamma, få skall man finna den här ofwan framfiätida tanken att gra soltatens aflöning lika för hela riket deruti ingå. Bewis hir: för förefinnas eckså i den proposition om antar gande af ett wisst knektehåll, hwilken lonungen wid 1682 års riksdag lät genom utserde riksråd förelägga famtliga allmogens fullmäktige; en handling, fom fan för inftitutiouen i dass helhet anses Arundläagande; ehuru wid detta tillfälle kentrakt allenast blef afslutadt med previnserna Upland, Österaötland, Södermanland, Westmanland och Nerike; och till stod för samma upfattning torte äfwen funna anföras, dels att i de sernare för särskilda orter uprättate knettetontrakt området af den till torpet anslagna jord äfmenfom spanmålsbeloppet till hemkall, der sådant är utsatt, på de flesta ställen befinnes lita; dels, hwad t. ex. båtsmanshållet beträffar, att, enligt de bärom afnifna kontrakt och författningar, lös nen för en båtsman skulle i alla orter utgöras med 24 taler kepparmynt, motswarande 8 taler siljwermynt eller 2 å3 tunnor spanmål. Det torte i betraktande af detta alt ide kunna förnekas att, rå det nu ifrågasättes att til en wiss siffra bestämma den aflöning, fom rote: och rultbitas ren borte gifwa folvaten, tetta i sjelfwa werket entast innefattar en återgång till ngamla titers fed, endast med ven af numera ivträrva förbål: landena nötwåntigejorta förändring, att, der solvat ide för sanda uaflönina erbölles, det allmänna mäste träda emellan och bispringa roteoch rustbällaren med hwad härutöfwer kunde för ändar målet erfordras. (Forts.) —U— —