Norrländska Korrespondenten – 5 september 1871, sida 2

NT rem fich priset? (en episod från Landtbruksmötet i Göteborg.) af ljnar. (Ur ÅForposten.) (Forts. från n:o 102.) Hvilken glans, hvilket lif, hvilka smidiga rörelser. Var det vanliga kappseglare, dessa? Nej, det var vindarna, som antagit gestalt och roade sig med att genomskära Göta elfs vattenbryn på andelätta farkoster. Upmärksambeten var på det högsta spänd. Tusentals åskådare stodo vid stranden. Kapten Stormbom var ännu främst och främst skulle han bli, om han ock skulle sätta till lifvet. Tre jakter följde honom endast, deribiand den sist ankomne Kapten Stormbom jublade. Men plötsligt med hastighen af en afskjuten pil sköt den sist anlände ungefär 8 alvar förbi kapten Stormbom. Det var Carl Sjögren, som höll i stryret. Ett tusenstämmigt rop af beundran hördes från åskadarna, hvilka beväpnat sig med kikare. Det var ett fint drag, tänkte kapt. Stormbom, men på samma gång: MJag är förlorad h Han var en utmärkt seglare och hade kvällen förut vid en glad tillställning tillsammans med kamrater i sitt öfvermod satt sin heder i pant på, att han skulle vinna första priset. Det blef en kappsegling, hvars make man ännu aldrig sett. Man seglade icke, man flög