RAM 1144144 ver pr ere mA 3 underrättelse från Newcastle hafwa blodiga upträs ben egt tum mellan de strikande engelsta arbe larne och ve inträffade utländingarne. Nya oroligheter wäntas, ty jäsningen blund de engelska maslinarbetarne, till hwilka ansluta fig äfwen arv betare ur andra yrken, är stor. Bismarck och hans björn. Då den trska rikskansleren war preussiskt sändebud i Ryssland war ban bekant fom cn ifrig björnijägare. En tid fer dan han lemnat detta land erhöll han af en game mal jagtwän derifrån en ung, en månad gammal björn till present. Djuret, fom war mycket wackert, blef Bismarcks föra kamrat i arbetsrummet, bade blott 1 17 fots längd och kallades Mirza. Det war under Preussens eroliga dagar, och or dern till rifgdageng uplösning låg färdigskrifwen på bordet. Ministern blef bhändelfewis kallad ut ur rummet, och under bang bortewaro bade Mirza beslutsam som sin herre, stuckit sin ena tass i dlädhornet och med den öfwerstrukit hela handlingen. Då Bismarck återkom utropate han bäpen: Mirza är konstitutionelt sinnad, hwarpå hon transporterades till zoologifka trädgärren. Detta, tills lägger Etoile Belge, till warning för alla fom ämna opponera fia mot Bismarck; ve weta nu att zoologista trädgården wäntar bem. Ertraföreställningen i Köpenhams Tivoli. Tf voli, Tsivoli aldrig, aldrig glemme vi!, — så har man ar ut och är in hört de glada danska s. k. harpyorna kwäda vån fin upphöjda ständpunkt uti schweizeri-lokalerna i Smwer: ges städer, oh i jamma riturnell, ehuru antagligen med mindre fröjdefulla känslor, torde de danska publicisterna hrr Rojenberg och Watt hafwa anledning att då och då instämma mid tanken på det ruskiga uppräde, fom nyligen egde rum dem emellan i det af tusentals personer besökta förluftelfesetablisjementet Tivoli i Köpenhamn. Mydet har om denna ledsamma tillgragelse strifwits i få wäl danffa som swenska tidningar, har äfwen omnänts af of, men en fullftändig redogörelje deröfwer äfwensom öfwer anledningen dertill funno wi först häromdagen i ett bref från Köpenhamn till Göteborgs Handelstidning, der ifråguwarande bedröfliga historia, som blifwit föremål för domstols behandling, på följande fätt bestrifwes: Ni känner d:r Rosenberg och wet att han är hwad Holberg tallar en hastig Mand. Hand jerta flår warmt för ffandinavifm och nordiskt foftbrödras ap, han kämwar tappert för frihet, jolflighet och upplygning: att på nytt framfalla den gamla nordiska andan Hog sollet samt utrota alla mälfta seder och talesätt är hans liss stora mål, och lift en Heimdal stötte Han hwarje dag i Gjallarhornet, för att wäda de slumrande; men tiderna woro onda, och hur starkt Han än blåste, tjenade det ej till något. Heimdal öfwergid från att wara dagblad till weckoblad, och dektorn fan nu endast blåsa en gång i wedan. Detta har dod ide förswagat hans ifwer och stridslust, och lika oförs tutet klingar hang upprop att, när ajgörandets stund flår, förbereda fig på att tunna fämpa till fifta man, för att åters winna det förlorade. Men nu träffar det fig få, att den stridslysme doktom, fom wid 19 års ålder gick med såsom friwillig i det sörsta slesvigsla kriget, redan under marscherna tände fina krafter till den grad uitömda, att han måste läg a ned sitt froärd och uppgifwa fina martialisla tendenser. etta drag af ödets ironi hade warit omtaladt i flera tidz ningar, der ibland Dagens Nyheder, Watts organ, men då ett beriktigande, fom d:r Rosenberg tillställt en af dessa, blifvit upptaget i 7Dagens Nyheder med en anmärkning, fom syntes R. ytterligare precisera de förut framkastade be U för dejertion, kände Hans harm inga gränser. Man fan förstå, att han ansåg den hedersupprättelfe, en duell erbjuder för enda medlet att aftwå den fläd, fom tillfogats Honom, men det är omöjligt att förftå den abnormt fonftruz erade tankegång, enligt hwilken han wäntade en utmaning från Batt — förnärmaren skulle utmana den förnärmade! — och då denna ej fom, sökte Han framkalla den genom att med öfwerläggning på ett offentligt ftälle falla W. en Flab och en Gadedreng, och, då ej Heller detta gjorde werkan, tilljoga honom ett flag i naden — W. hade wändt fig om, för att aflägsna fig — hwarigenom Hatten föll af hufwudet på honom. Mu war W:s tålamod uttömdt; han wände fig om od) gaf R. ett flag i ansigtet, som efter R:s utsago endaft träffade hans glasögon, medan det, efter flera wittnens förtlaring, skall hafwa råkat Honom på näsan och munnen. Derigenom wann han emallerid blott dåligt sitt syfte, i det W. nu förklarade sig ide ens wilja emottaga hans utmaning, om en sådan stedde, än mindre sjelf utmana honom, och Hez la resultatet war endaft, att polisen måste blanda fig i saken. För det störande af den ofjentliga ordringen, de förorsakat, blefvo få wäl W. som R. instämda för polisrätten, der den förre frikändes, medan den senare på ett mydet graverande sätt sälldes till de högsta böter, 20 rbdr, rätten mar i stånd att ådöma. Dermed Har saken dod långtifrån fått fin af slutning; Watt har dessutom anhängiggjort trenne mål wid sivilrätien mot Rosenberg, ett för öfwerfallet, ett för en ars tifel i Fedrelandet samt ett för en artikel i Seimdal, och då d:r R. utan twifwel kommer att blifwa fälld till ans swar i alla tre målen, kan man förutse, att beloppet af hans böter kommer att utgöra ett par hundra rigsbdr. Dessutom blir det antagligen ännu ett litet Nachspåel. Div R. har få öppet widgått, det afsigten med öfwerfallet war att frame falla en duell, att wederbörande myndighet omifwelaktigt mås ste åtaga fig faken, och juftitieminifteriet måste beordra polis: direktören att anställa åtal mot d:r R. för attentatet på dus ell. J få fall kommer helt säkert tillfälle att beredas denne att under någon tids enfamhet öfwerwäga riktigheten af sitt säätt att gå till wäga, och möjligen skulle ett wistande i jams ma lokal, fom på fin tid och af samma skäl beboddes af Watt, war egnadt att ingifwa Honom förfonligare tänflor mot hans motftåndare. rr K——————————————---- -