Norrländska Korrespondenten – 2 september 1871, sida 2

vDen har fallit ned från himlem, sade Carl Sjögren glädtigt, yder är stjernbilden Tjurenvo. vHvad ämnar ni göra med detta odjur 25 Taga första priset naturligtvisho ÅJag ger eder.. Herr öÖstergren? , sade Carl Sjögren, gif mig det bästa ui äger, gif mig er Clara, och jag lofvar eder att min tjur skall träda in, der er tjur nyss utgick, och ej få sticka ut nosen under hela mötet.o oHvad för slag ?2o Annars anträder jag genast mitt triumftåg till heden och hr Östergren blir besegrad. Herr Östergren befann sig i ett dilemma, svårare än vi vilja övska någon, som är landtbrukare till lif och själ. Årslånga mödor förspilda, anseendet, hvilket hela sommaren gladt hans landtmannahjerta, till intet, vasastjernan, som lyste i fjerran, slocknad. Men å andra sidan, hans dotter gift med en sjögast. — Aldrig hade hr Ostergren svettats så mycket. Tjurarna stodo du sida vid sida. Hr Östergrens var minst ett kvarter lägre. Hör vår bönd, bad Carl Sjögren. Claras hufvud skymtade på afstånd. Det vägde och vägde. Men på kärlekens våg lade sig den sist ankomna tjuren med sin förskräckliga tyngd. Han bölade. Herr Östergren och hans tjur boppade till af förskräckelse. Det var deras våg, som befaus vara lättare! Tag henne då, sade Östergren och fattade tag i hornen på sin pristagare för att ej svimma. Genast inleddes tjurarnes koloss i stallet.