Hägring. En höost märkwärdia sådan wisade fia i Enköping den 2 dennes på aftonen. Häigs ringen afspenlade en tafla (sannolift ettnorrlänrdftt lantskap) med en liten täck skogstunge, en insjö mer fina små holmar, en allk, en mycket tång och ganska bög jerdwall, bewuxen med löfträd, och på andra sidan om tensamma en brävdjul! siö, bwars wattenmassa öfwerswämmade walsen utefter hela def längd, hwarwid man sån träden od) buskarne på mallen böja fia för wattenmassans tyngt, och förswinna, ett efter annat, i djupet. Lånast i fjerran framskymtade en wik af sjön mellan en wältia skog på ena firan och på den andra en ods lad kuststräcka med en del of en stad eller by med rötmålate hus; öfwer altsammans skimrade ett starkt, nästan elektriskt sken. Himlahwalfwet war beslöjadt af ett lätt, krusigt moln, ffiftandeiljudblått, aredelint och rödt och i luften rårde full: komlig wintstilla samt bög wärmegrar. Higrin: gen synses en timmas tid.