Norrländska Korrespondenten – 31 augusti 1871, sida 1

0 ä—E—? Ä och således hwarken wisste något ware sig ondt eller port om honom. På grund håraf hade talaren hört den upfattningen wara rådande i stiststaden, att ret ei wore osannolikt, att k. m:t kunde ups fatta protokollet så, att stadens innewånare woro nöjde med den föreslagne, och derföre finna det underligt, att de detta oaktadt likwäl wille hafwa fullständigt förslag; samt att vet derföre lätt funde hända att deras ansökan alsloges, om ej deras menina åter snart tyrligen tillkännagifwes. Def utom uprepare han sina förut anförda skå! för motionens wäckante, nemligen att pastoralexcamen ej är bewis på werklia rugliahet, att prestbristen är stor, att ve prester, fom aflaat pastoraleramen, ej i allmänhet nöja sig med en komministratur, samt att den andli a rörelsen här witnar om stort behof af lämpliga prestmäån. Sevan br Lindholm anfört, att det torde förefalla k. m:t besynnerligt, att wi få snart efter nämnde kompetenswilkors erhållande önska ress borttagande, swarare br Vit: ström, att detta ej witnade om större ostadiahet hos oss, än framlägganre af olika kongl. förslager om samma fak från regeringens fiva mid olifa rikeranar witnar om wankelmod hos densamma. Härtill lade tottor Hintze, att som frägan om pas storalexamens upbäfwan e nu beror på regerins gens pröfning, det ej Ende skada om förfamtinnarne sölte att utöfwa något flagg tryck, få att densamma ej såsom den om mericinska undertwigs ningens ordnante flera år fomme att hwila oaf:giord. Efter framstält proposition beslöls att inaå till regeringen med begäran om bottaganre af detta kompetenswilkor. Anaåenre andra frågan, eler rörande ansökan om rätt att falla fjerre profprerikant, mergaf motionären, att det är ganska owift om den bese wiljas. Ordföranden anförde, att en saran rätt ej war bewiljad af lag utom mid wal tiL fyrtor herde i regala pastorater, samt att man genom att til den förra ansökan bifonga äfwen denna ris fferare att få afslag på båda Hrr Witström och Lindholm intygare dock, att äfwen wid tilfjittans det af komministerstjenster en fåran rätt bemwiljats, och br Hintze menade, att äfwen om den sernare ansökan såsom afseende att erhålla ett undantageprivilegium skulle afslås, man rock ej borde befara samma öde äfwen för ren förra, då denna envajt afser att winna likhet med pluralis teten of förfamlingarne, hwarjemte skolläraren Sundqwist anförde ett färskt exempel på att regeringen bifallit en tel af en ansökan men afflaait en annan. Efter framstäld propofition bifölls äfwen denna del af motionen. Efter en stunds wirare öfwerelägning beslöts att för tessa strifwelsers författante och affäns dande netsätta en fomitg bestående af prosten Salen, dektor Wikström, skolläraren Suntqwist, grosshandlaren Boström och skomakaren Björkanter, och öfwerläts åt fomiten8 godtfinnande att låta inlemna dessa skrifwelser antingen på en gång eller wid o ika tider. Landtförswaret. Krigsministerns nya förslag till organisation af landtförswaret bar nu från trycket utkommit och blifwit till riksdagens letas möter krinasändt. Förslaget är grundat på ine delninaswerkets bibehållande; soldatens normala lön, bostad inberäknar, 100 ror; der fneftefontrakter föreskrifwa bostad blir lönen 80 ror, derutöfwer ingen kostnad för rotehållarne. Staten betalar i refryteringslega 50 ver och i årlig sparpenning åt soltaten 10 rer, fom insåttes i jpir: banken och tillfaller folvaten mid hang utträde ur tiensten eller i händelse af rörsfall hans arfwingar. Aflönina och rekryterina lika för såwäl rotes fom rusthållare. Hästvakansafaiften föreslås till 150 rer. Soldaten får ei få i tjensten länare än till 45 årg ålder. Solrat fom tjenat 15 år och erhåller afsked har förmångsrätt att blifwa antagen till stationskarl och banwaktare wid statens jernwägar, telearafwaktare och posiförare med flera dermed jemförliga befattningar. Teater. Till förmån för hr Holmgren uppför: des i går, för ungefär halft hus, tre roliga pjeser. Till en början gafs Moqwists Twå lustiga Turar, lustspel i en aft; denna pjes war den som mest slog an på publiken, både för pjesens egen humor som för det lifliga och jemna spelet. Derefter fom Det har jag gjort en wisa om, af Hodell. Denna pjes är strifwen för en Stockholmsteater och fan, åtmine stone numera, ej i landsorten wara af synnerligt intresse, helst fom de händelser hwarpå de föröfrigt kwicka kupletterna aludera nu börjat falla i glömska. Hr Holmgren (Hummer) gjorde sig wäl förtjent af det bifall han erhöll för sjungandet af fina mifor och rolens utförande i öfrigt. Efterpjesen Tre förälstade polisfonftaptar af Jolin, är en gammal befant fom altid flår an för def roliga fituationer, få äfwen nu. Af de upträdande wilja wi nämna hr Rylander (Pelun) såsom ganska lyckad, så i spel som maskering; de flesta medspelande gjorde äfwen sina roler bra, men samspelet war ingalunda så Q2 ... 33 HG A