Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1871, sida 3

Cgentligast framhålles likwål indelningswerkets nödwåndighet för stamtruppens fästande wid gjord: bruket, def derigenom moraliska närmande till landtbefolkningen, till familjelif och höjande af dess fosterlandskänsla samt slutligen under dess aflöning blir billigare, då den del af densamma som omfattar torpwärdet — slipper betalas. Wår tanke härom är, att om man rörande en fråga biltat fia en arundsatts, bör man äfwen grundsattsenligt tillämpa den. Om det således pröfwar nödiat fästa stamtrupp wid sitt stamhåll enligt mönster af det aamla indelningswerkets torpsystem — måste detta beröra en organisationsfråga i det nya förswarswäfentet fom måste ord: nas i öfwerensstämmelje med nämdes: medborger: liga likställighetside. Wi finna ingen rimlighet uti antangandet, att in: delninaswerkets bibehållande ffute ut öra ett wil for för möjlighet till ästatkommandet af jord åt folvaten — twärtom tro mi, att gjordänare i all mänhet bälst ätaga fia in natura preftitioner, om rerför fan uppställas rättwisa och red iga aruns der. Wi funna teck ej löeslita oss från wissa betänkligheter mot soldattorpens önskwärdhet, oaktadt wi på samma hång agilla de åsiater, fom anser stamselraten böra med andra band än tiseciplinen få stas mid sitt stamhåll Är neml. meningen, att med stamtrupp bilta en elit eller mönstertrupp, måste wid soldats stärsja, större afseende än tills förene fästas mid att få tualig och såwidt möjligt intelliaent karl. Sådant folk är och blir öfweralt eftersökt, hwadan wi tro, att fåran person uti sin duglighet äger wita bättre stöd, än uti det nöd: torftiga, af ett par tunland jord bestående torpet, fom en stamindelnina twunget och ofta kanske tret skt tillhandahåller bonom. Enligt wärnepliatens prins cip skulle naturligtwis dessa stomtorp åsättas ett penninawärte och uppstår hos oss betänkande, bu ruwira ide en intelligent man, med digpofition af dessa medel, möjliatwis sånnoltkt fan bereda fig förre fördel än med den faftishet han twunget mottager — allt under förutsättning om att en duglia karl, hätjt och bäst, sjelf efter fin bon, ffaffa fig sät för fin wertsamhet. Å tänla of widare att uti soldatens lön ingår äfwen en för honom åtminstone periodisk om oc tisisplinär frihet till arbete för egen rälning och fin härunten swårligen undwikas, att uti starkt bafolkade provinser, t. ex. Dalarne, Wermland m. fl, foldaten söler fin uttomst ter han utom provinsen bästatror fia finna ven. Det lilla, kanske snart förfallna torpet, lämnar under tiven tilläfwentyrs den hemmawarande familjen långt ifrån, ens nöd: torftigaste, bergnina och om, hwilket man måsta antaga, ide altid karlar af framstående duglighet är att få, få misstänka wi, att det mindre är stamtorpet och familjens nöd fom fäster en mor raliskt rå soltat mid sitt stamhåll än (oberäknadt ett strägt diciplinstwång) den årligt utfallande lönen, hwilken en sådan man, få länge den räc: fer, will dela med fin familj. Wi tro fördenskull, att stamtorp för ren tugliaa och intelligenta soldaten är fullkomligt öfwerflödiat och lämna föra garanti för en slarfwers ware sig familjelif eller närmare moraliska fästande wid sitt stamhåll. Att låta någon innatura lön utaå från jordägare, der sådana utgöra stamhållet, anse wi tänkwärtt och föreställa oss möiligheten häraf, om deasa fomteliga jordägare mot att, i markegånas:ura ör mise sa år bestämt, pris tillhandahålla seltateu rtessa naturalier. Wisserligen har kärlek för indelningswerket if wen framhållit wåran af att ej antaga regeringens förslag på grund, af att regeringen i sådant fall torte gifwa på båten alt witare förslag i för swarsfrågan. Men torde sådant inkast wara af föga wärde för ett folk, fom tänka högt i förtroende och tillit om sin kung. Herr riksdagsman! Wi hafwa nu anfört hwad ess förnämligast lengat om hjertat rörande förswarsfrågans bedömande ech tillförsäkrandes of, att Ni mer fäster Eter med ird än namn, täckna mi oss endast högaktningsfullt.