Norrländska Korrespondenten – 22 augusti 1871, sida 2

Tanlkentbytet, fom hela första och halfwa andra dagen rörde fia kring den teoretiffa delen af fats serna, war derunder i höasta grad regellös, fwäfmande än bit än dit. Jsynnerhet herskade en ans märkningswärd oenighet vm hwad med fynta skulle förstäs. Den ene talaren lade til arrund för fina uttalade åsigter begreppet om kyrka får fom de beligas famfund; den andre menade ber: med ten faktiskt bestående swenska statskyrkan. Det år klart att den kyrkotukt, som yrkares af så prinsipielt motsatta partier, ockjå måsse blifwa i ena fallet helt annorlunta än i det andra. Efter långa och lärra anföranden gid mötet på eftere mitdagen andra dagen öfwer till de aforismer som afhandla den mera praktiska sidan af tukten. J korthet må nämnas att pietigmend talan före des af kommin. Kjerfftert, och fältpred. Feltström under det ott den oförsonliaa statskyrkliabetens talan fördes af theol. doktor Runsten, som i sin kamp för kyrkans rätt til bracecbhium steculare war hardt när sublim. Jag tear ingen enda cf ve åsigter hr R. uttalade i ämnet men fan lif wäl sanningen til pris ide undgå nämna, att bland alla mötets talare ingen enda kunde mäta sig med honom i obewekliat följdriktig tankegång och i sträna systematiskhet. Han ej blott wiste bwad ban wille utau såg också följderna af såwäl sitt fom fina motståndares system. Doktor Stars stett, fom fäanade mötet genom att leka med ord fom en manlig prest lekar med tärningar, d w. s. slog på en slump oq fid ibland ett godt iblund ett dåligt kast, än en kvickhet än en platthet fram, ban fick detta oaktadt ett slaa af Runstens mwens stra band, få att han tertill intet funde genmäla. Saken war ben att dä R., fom påstått att lyrkan i fin hägra hand hade nåkemedlen oich i fin wenstra statens swärd för att tukta de otwoas na, af Skarstedt bemöttes med den inwändmins gen att kyrkan mäl då more wensterhändt, gaf han denne till lif8 ett bibelspråk af Paulus, fom fuls lelioen ådogalade att hans äsigt wore med cpos stelns öfwerensstämmande. Diokussionen, hwari biskopen, d:r Widen, pros starne Stjernberg, Roos och Lithner m. fl. deltogo, resumerades slutligen af ordf. sålunda, att det wäl är möiliat att under nuwarande förhällande i kyrkan införa en strängare tukt men att kyrkans sanna mål dot fordrade att frihet lemnades de medlemmar, jom ej wille stanna kvar i kyrkan, att ur henne utträda. Såwidt jag kunde förstå war således mötet? hufwudsakliaa gerning att ute tala fia till förmån för religionsfriheten, hwilket ockå insågs af d:r Rundsten, fom, då ban bögtide liaen inlade på reservation och proteft, förklarade: På det wiset går kyrlan under; många förjame lingar finnas, de der ide ftola få behålla någon enta af fina medlemmar. (Forts.)