ing återfinna liket efter Johansson några fam: rar från det ställe, der han synts hoppa i wattnet. Jämmer i ett paradis. Hwem har ej (yttrar Göteborgs handelstidn.) hört omtalas Shirag-dalen, den af Asiens och Europas skalder besjungna, der, enligt persernas sägner, wåra första föräldrar tuft: wandrade i oskuld och glädje, och dit österländingens hjerta alltid trånar, när det älskar och will drömma bort lifwet i rofens doft, i blomsterlundens gömma? vStön och yppig fom en ros i Shiras — det är den manliga bild, fom anwändes, när östländingen will prisa en kvinnas fägring. Denna herliga dal är i närwarande tid ett hem för eländet och sasan. Persien har hemfökts af en hungersnöd, sådan mi i Eu rova aldrig bewitna, sedan kriget blef ett undantags tillstånd, och sedan lättade förbindelser uppstodo mel lan de arbetande nationerna samt fördomar oh nar tionalhat förswunno få pass mycket, att folken fun: nat igenkänna brödradragen i hwarandras anleten och räcka, det ena det andra, en hjelp i nödens stund. Men Persien ligger långt borta från Europas cis vilisation. Def kommunilationer äro få och dåliga, dess gränser omswärmas af milda herde: och röt ware horder, dess regering är despotisk och def ber stattningssystem är ett metodiskt bedrifwet rofferi, fom betager inwänarne all lust att arbeta och samla. När den onda dagen kommer der, när himmelen wägrar att besrukta def åkrar och ängar, få finnes ingen gräns för nöden od) intet Happ. J dalen, der rosorna dofta och granatäpplet glöder, rasar hungersdöden med oblidtelig grymhet. Men: niskor i tusental falla på mägarne eller dö på trösteln af fina hem. Så länge menniskoköpare mågade fig in i Schiras, sålde mödrarne till dem fina barn för några kakor bröd. Tag der lille; han skall annare dö wid mitt sinnande bröft; Till råga på olyckan följa pesten och koleran i hungersnödens spår. Det är uppenbarelsedokens hemska wålning än en gång förwerkligad. Ryttaren med wågskålen i hand följes af ryttaren, hwars namn är döden och) hwars föjeslagare äro de ur Hades upp: befwurna fasorna. Hwem längtar nu till Schiras? Öwem will nu plocka dess rosor? Hwem ropas nu dit af kärlekens röst? Alla, som kunna fly bort. Men wi känna en, som will skynda dit. Hans lemmar äro bräckliga, hans år äro många, och fan han ej per fouligen föja de hjelpens pilgrimer, han fänder till det fjerran landet är han dock andligen ibland dem. Hans namn nämnes sällan, utom då stor nöd är å färde. Då nämnes det ofta. Det är en efter följare af wär höge mästare, en odöpt efterföljare med namnet sir Moses Montefiore Britiske konsuln i Tabris inberättade till fin res gering, att hungersnöden i Persien hemsöler både fristne, muhamedaner och judar; men, säger han, medlemmarne af de bägge förra betännelserna finna mer eller mindre hjelp hos sina rikare medtroende. Judarne deremot finna ingen hjelp, ty der är ingen rik ibland dem, De förtryckas och utsugas; de ar: beta, men kuuna icke samla, ty frutten af deras möda röfwas af schackens embetsmän. Londons is raeliter med sir Moses i spetsen sända nu hjelp till de nödlidande, ware fig kristne, judar eller mur hamedaner. De ha uttryckligen föreskriwit: Räd brödet till dem hungrande utan att fråga, hwad han tror! Så will Gud! Englands tidningar uttrycka det hopp, att denna af dogmatiken ej begränjade wälwilja måtte finna någon efterföljd bland de kristne. Det låg en gång på landswägen en israelit, blundrad och fargad af röfmarehänder. Så fom der en samaritan samma wäg. ESamaritanen förvand den armes sår och hugswalade honom. Han frågade ide dessförinnan: bwad tror du? men han wiste, att hang eget sätt att tro och förtrösta på wår Far der i himmelen war misskändt oc hatadt af den man, fom ban upplyfte i fina armar och hwars hufwud han fade mot fitt bröst. Kanske är sir Moses Montefiore en ättling af denne israelit. Kanske mill han på fin egen tids trånghjertade samaritaner återgälda den wälgerning, som en barmhertig man af det folket utöfwade mot hans stamfader. Hwem wet? Wi weta dlott, att han, fom berättade of; denna tilldragelse, of til färe döme, war Jesus Kristus. Den 28 juli fäliveg wid Rårbusrätten, på åtal af stargfiskalen, torparen Sonag Niclas Wefters lund i Åse, Jndals socken, att böta för fylleri 10 Idr: ODaifta fvinversonerna Kristina Wilhelmina