Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1871, sida 3

de en af landswågarne i norra telen of detta hä rad åfande i en tariel med rotehållaren, en förs mögen boude, fom naturliatwis fick fitta bakpå och föra, för att soltaten derigenom skulle hafwa bätre tillfälle att wisa fin skickliabet uti att skjuta lösa skott, skråla och swärja efter gammalt häfds wunnit bruf. Nu agälde endast att wifa fin flidlighet att skjuta skarpt och läga sitt lejonmod i den wackraste tager, för att blifwa omtalad och bemärkt fom ren tapraste of de tapre. — När nu ofwannämnde fofterlant8förfmarare fom i all fin herrlighet till egentomen S.. . stodo der några af ställets tjenstefolk i närheten af landge wägen tillika med en stor wacker nemfountladnsbund, såwäl deras fom husbontens älskling. Hunden, fom förmodligen med skäl tyckte att de res sande kommo något på skoj, gaf naturligtwis fin owilja hönljudt tilltänna, hwilket åter i fin ortnina högeligen förarymmade mår tapre matisfen, Genast giordes halt, färr iat gewär, anlägning, en minuts noga siatnina och — pang. Det ädla riuret fick kulan mirt igenom kroppen, men sproang ändock blerande til fin berres rum, såg på honom och toa. Hundens egare, fom börde skottet och får bunden bloria, sprana genast ut efter ve åkande för att fe hwilta de woro; nytt färrint gewär (renna åaåna uton halt) med till rop: Will tu ba en fula med vin d—1! Efter på retta sätt utsörda bragder aflägsnare sia mär tapte lantsjosrat under storka och utbållante burrarep. — Det behöfwer är wäl tnappast bär nämnas att saken blijwit anmäld för mederbörans de befäl. MNorffa bondewännerna. 3 norska stortinget bar wäckts förslan om uprhäfwantdet af latin-, mellonz od) realskolorna såsom offentliga inrättninaar, i den mån te mid bwarje skola fast ans stärde lärarne afainge. Saabef, bondewännernas fanförare säger terom i fin Folktidende: Smad är det wäl annot än den klassiska bilrningen, fom berättiaur läkaren att förgöra menniskor med fis na piler? Hwad är ret, fom gixwer wåra embetemän rätt att plåga och förtrycka den stackars allmogen och behandla ven såsom boskap? Hwad annat är tet wöl, fom gifwit presten häfdwunnen rätt att få fina embetsåtiaganren bätre betalda, än ditaren och Lörselföraren fina arbeten, vå tik. wäl de sisinämuras förrättningar äro fult ut få swård fom prestene? Hwar är det annat än ten klaesiska biltningen, fom grundlagt denna andliga aristekroti i wårt lant? — Kunde man entaft så bela den llasisla biltningen afskaffar, få funte man bed en nåna hoppas att lyckas utrota detta förderfliga erm yngel, fom upwäxer i möra ffos ler oc fem sedan blifwer den närsta lantge plåga och pest, nämligen embetamannamwåldet. Up accsar! Lätom cf afhungga trädet wid roten. Låtom oss tillint taöra den bildning, som frames bringar denna pest, dessa wåra tyranner; och wi ffola wara wissa om segern! Stiftsnyheter. Fastställda profdagar 1:o) till fyrfoberrebefattninaen i Rådunda pastorat: den 10). 17 och 24