Nutidens riddersmän. Under de sernare åren har den åsigten mer och mer gjort sig gällande att de der små grannlåtsstjernorna, hwilka hän: gas på wissa behagliga personers bröst, för ingen del utaöra kännetecknet på att ridderliga och be: rerliga tänkesätt finnas hos dess innehafware, utan i många fall snarare motsatsen samt att man nu för tiven oftare finner ett warmt och åkelt bierta klappa under warmalsjackan än den kraschanprydra rocken. Wi föranledas nu åter till desfa reflerio: ner med anledning af en riddergmang minst sagdt futtiga beteende i fråga om upnifterna till fin beskattning. Det är denna gång en f.d. auritör och mwafaridrare J. M. Petersson i närheten af Lantskrona, fom wisat sig wara mindre ridz terligt sinnad, i ret han under edlig sörbindelse till tareringgfomiten upgifwit sina inkomster till 2.015 ror. En ledamot i toreringetomiten hare dock roat fia med att anteckna rirrersmannens werkliga inkomster och funnit desamma genom ers tra inkomster, såsom boupteckningar, auktioner och arfskiften m. m. upp.å till något öfwer 6000 ter. — En annan rirdergman, tronofogden Åberg i Helsingborg har sött komma untan en småäsfak, eller förhöjning af taxeringewärdet för några byar vader, till lika belopp mer brantförsäkringewärdet. Rivderligbeten uppenbarar fia, fom ofwan far veg, på ett besynnerlig: sätt nu för tiden bog en stor del dekorerade pennin ejurstar. (e. F. P.) Gagnerska målet. Wid i lörrags fortsatt före bör med häktare kronofoaden Gagner hade, utom wid hemtnings-äfwentyr inkallode regementwäbeln Sjögren, bokhallaren Hörberg och bantmwalktmältaren Johansson, äfwen instält fia e. o. lanvåtontoristen Siewers (fom witne) samt ena fyflomane nen i Gagners konkurs, starsmäklaren i Jönköping Ståhlbera. Wid förhörets början inlemnade G. en strift, i hwilken han sötte förklara den balans, som förefans i bang tonkursmasja, uppgående til 51,416 ver. Först och främst wore hang törsöres bo, som i staten uptogs till omkring 21,000 rdr, wärdt åtminstone 13 mera (häri instämte herr Stählberg); på fin aflirna fader hare han förlo: rat 17.000 rer, och slutligen tillkommo andra tills gängar till ett fommanlagdt belopp af omkring 7,000 itr. Sjöaren, fom derefter inkalludee, förmälde, att ban, fom, efter att hafwa warit bokhällare, 1851 mid 18 ärs ålver ingick som volontaire wid Smålants grenarierbataljon od) 1857 blef regementswäbel wid Calmar regemente, mid hwilket han ännu tjenar ktvar, sedan är 1863 warit anstäld hos G. som renstrifware, mot en ärlig lön af 150 rör. Han hare baft fin plats i kronofogde erpeditionen, och ide blott der, utan äfwen inne i G:s ensklilda arbetsrum båre husets nedra och öfra wåning, på Ges begäran gäng efter annan ifylt reversaler till lån samt intygat egenhändi a underskriften af låntagaren och löftesmännen, hwils kas namn redan förut woro af G. å reversalen tecknade. Lånesumman, bhemmaneng storlek ech taxeringswärte hate han infört efter på en fär: skild lapp af G. gjorda anteckningar. Någon ven ringaste kunskap eler aning om G:s brott hade ban ej eat, lika litet fom någon fördel deraf, med untantag af ve 50 öre han erhöll af G. för ifyllandet af hwarje reversal. Detta mar vod ej mer, än fom betaldes af andra lånesökande, bwilka anlitade hans hielp med samma jak. Tilljrågad, om tet ej wäckt bang upmårssombet, att aldrig någon af de personer, fom underskrifwit lånebaud: lingarna, funnits tillstädes och att antalet af hbandlingar, fom ban under dylika förhåbanten under: strifwit, på de sednaste twänne åren få ansenligt ökats, förklarade han sig altrig hafwa refletterat häröfwer; en gång bade han wisserligen i förbiaående yttrat någon förundran öfwer foten til Hörbera, men tenne hade då swarat, att det wore swårt för kronofogden att på fina resor på landet altid funna finna witnen. Hörberg, bwilten war mydet beswårad af röf: bet och tessutom för stamning bar swårt att uttrycka fia, inlemnade en skrift, i hwilken ban ber dyrade sin oskuld. Han, likjom alla andra, hare byst vet största förtroende och aktning för G. båre som tjensteman och menniska, och förklarare han, liksom S., att ban på sulltomligt gor tro bade uuderskrifwit sitt namn. Någon fännerom om personer ech ställen i fönteriet egre han ej, ty han hade större rvelen af fitt lif warit i bandet och enrast feran den 1 juli 1869 anstäld i Gagners tjenst för att sköta böckerna och korresponransen för Annebergs tänt sticksfabrik. Under Sjögrens bortowaro wid mötet i juni hade han på G:s ber näran ifylt några blanketter (detta brukare annars Sjögren göra, och Hördera endaft ffrifra under witnesintyg) men hare ajort detta med jul tillit till handlingarnas rigtighet. På fråga af ortsöranden mergåfwo båre S. och H., att ve för några år seran hört talas om, att G. för något tragfel blifwit skild från fin befattning i Ostaöta-banten. Hwari hans förseelse bestått, wisste de vod ej, och de bade dessutom hört