bon i sus oc dtus, ten andra swälter hon; men hjertat och sinnet — det blir såukt till döde. Wi lefwa, som sagdt, i en öfwergångstid, och alla sådana tider ha fina olägenheter. Somliga af wårt folk ha retan tagit sitt förnuft tillfånga, antra tyckas fortfarande wara alldeles wettlösa. Ru fan mas ej få fällan fe adelsmän i ffjortärmarne såsom rerliaa arbetare, bredwid vem, fom ide äro förda i detta stånd, under det stundom bondens eller bergsmannens fon, lift en galning, dricker champagne och förslösar arfwet efter fin sader. Må wi wara förståndiga! Dårskap är därskap hwar den finnes, hos herreman eller bonde, hos rikeman eller fattigom Ara åt den, fom är tro: gen i det arbete honom är ombetrodt, och skam åt ven försumlige. Hade wi all werlrens lärdom och ide wisste att herra arbetet, vå hade wi intet lärt. Må wi förtjena wårt bröd med pennan och boten, wid räfnepulpeten, wid fabriken, wid plogen eller i ladugården, alt är lika godt, ty det är ärligt arbete. Jnnan jaa flutar will jag tala om en historia, fom är rena fanningen och ingen vitt: Det war en rik amerikanska, fom blef förlofwad med en till Amerika nyligen anländ swensk. Han hade oc penningar; mycket kära tycktes de wara åt hwarantra, och något hinder för dem att när fom helst trära i ältenskap med hwarandra war efter alt utfeende ej lätt att upleta. Då frågare fästmön fin fäftman, om ian funte något handtwerk. Nei, vet bar jaa just inte lärt mig, swarade han, mina föräldrar äro i goda omständigheter och de tyckte inte att det war nödigt lära mig något fådant. Då wäntar jag tills du fått lära dia något fåvart; jag will ej hafwa en man fom ingenting fan och ingenting gör, han må wara så beskedlig kurl fom beljt. Jaba, det hjelpte inte med mindre än att den fine swensken fit gå i lära hos en koramakare, fom jag will minnas, och han blef sedan foramafare, fastän han och hang fru mycket wäl kunnat beraa fia på räntorna af fina utlånta penningar. Så hedras arbetet i Amerika. Hare vet få högt anseende här, skulle ide fomwunalutffylderna blifwa så dryga.