icke wet och hwad ingen slutkonst förmår att wisa; 11:o) Att mod och sjelfförtröstan äro goda dyr der, men att öfwermodet är ett stort fel, Bwarmed ett folk, lika illa fom den enffilde, endast bedrager fia sielf; 12:0) Att allmän intellektuell utweckling är o möjlig hos ett folk, hwars etonomiska wälständ tillbakahålles; 13:o) Att vet i allmänhet är med ansträngniag och försafelser till ytterlig grad och ofta med wertlin nöd, fom den jorrbrukare, hwilken ide är nog tydlig att hafwa eget kapital utan måfte betala ränta på hela köpesumman för sitt hemman, fan förmå utgöra de skyldigheter, han för närmarans de bar, och att wårt land har en stor mängd jord: brukare i den belågenheten; 14:o) Att jordens askastning och wärde förminskas i samma mån som arbetskrafterna beröfwas jorrens bruk, och att skatter och föpeffillinggräns tor tynga i samma mån mera; 15:o) Att antagandet af ven föreslagna märnepliatslagen skulle merfa till minskning of jordens afkastning och wårde i fullt lita dög grad som indelningswertets afskaffande slulle werka till höj: ning, och att rutt: och retebållarne såletes ide kunde göra någon efonomiff winft på ett utbyte, hwilket de ide heller för egen del eftersträfwa; 16:e) Att de för urprätthållandet af mår nu: warante krigsmagt mest betungade icke funna frelf: willigt åtaga sia eller med god wilja unrerkasta sig en ytterligare utsträckt persenlin triggtjenites börda, fom i uppenbar strid mot hufmwudarunderna för ve ingångna aftalen om det wissa tfuetkte: bållet utgöras jemte retta knektehåb; — samt slutligen: 17:o) Att swenska folkets representanter icke böra under något wilfor antaga wärnepligtelag, fom innefattar någonting annat eller mera, än detta ordet wärnepligt antyder, och ide under något wilkor metgifwa en ökad krigestyrka, fom kan ans wäntas till anfall eller til understöd åt en främmande, kriaförande magt, — och att detta måtte warda swenska foskets handslag och helisning till andra folkt Man kunde tydligt märka, att förbavtlingarna följtres med spänd uppmärksamhet: utom de efter anmälan och upprop afgifna ytrandena samt fmar ven på den slutliga propositionen, war vet så tyst att en flugas surrande skulle kunnat höras öfwer hela rummet; förstugan od) ven der warande traps upaången samt platser utanför de öpnade fönstren woro uptagna af åhörare. — Wid r ett möte, den 29 juli å Broby aäft: gifwaregård, besölt af omkring 100 af häradets mest framstående landtbrukare, fattades enhälligt följande resolution: Att de på det högsta protestera mot ingående på ökad allmän wärnepligt, med mindre än att indelningswerket upphör inom loppet af 15 år, då hwarje merboraare i riket är lika skyldig vel: taga i lantets förswar med beta fin friagtjenite duglighet samt bidraga till kostnaderna för för: swaret efter sin förmögenhet eller årliga inkomst, och anse de således att de grunder, fom blifwit stadgade i särskilda utskottets utlåtande n:o 1 wid sistlitne riksdag, böra bibehållas. Kronofogden Gagners förfalskning. Kl. 10 i lörrags företogs åter detta mål tid behandling. Under ech efter protokollsjusterinaen kompletterade Gagner ätskilliga af de upgifter han lemnade före: gående rättegånasdaa. Så uplyste han nu, att ten af konungens befalhingshafwande faststälda upbördsbofen, innehållande förteckning på alla ins om rögreriet warande skattskyldiaa personer och bwilken bok Gagner noga rättare fia efter för att untwika att fåfom låntagare eller löfteemän ffrifwa befintliga personers namn å be till riksbanken insänta reversalerna, förwarats delse i Gagners enskilda rum i kronofogdekontoret på nedra botten, rels i hans måning en trappa upp, undantagandes tiden näst efter upbörveftämmerna, då nämnde bok måste wara tillgänglig för hans skrifbiträden. Gagner betyrade, att det aldrig warit hang up. fit att skriswa werkliga personers namn och han tunde ej på annat sätt förklara den omftändiabeten, att werkligen befintliga personers namn förekommo på några reversaler, än att han begått något misstag, trots den försigtighet han altid iakttoa mid upbörrsbokens begagnonde. Riksbankens ombudsman, hr Richter, betwiflade sanningsenligbeten af denna Ganners upgift och företedre en erhållen skrifwelse från konuagens be: fallninashafwande i Jönköping, hwari yttras, att namnen på werkliga perfoner å dte fyra reverfa: lerna ej torde ba tillkommit af en slump, såsom Gagner påstår; ty retan 1869 begaanare ban fia af ett af dessa namn, nemligen Johan Olofssons i Marbult, på falska lånebandlinaar i Öftaötabanken. Gagner kände således till Olofssons namn: teckning. Härpå swarade Gagner, att han icke ens wid transakticnen 1869 kände hur Joh. Olofsson