Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1871, sida 3

holm, 15 från Göteborg och 65 från Bohuslän. Engelsta tidningen Morning Poft meddelar en förteckning på högtstälda personliabeter, fom under den senare tiven på Chisleburst aflaat bes söf hos tejfar Napoleon och kejsarinnan Eugenie. Deribland befinna sig prinsessan Louise med sin aemöl markuifen af Lorne, furft Teck med aemål, prins Oscar af Swerige, hertiainnan af Came bridge och storhertien af Mecklenburg-Strelitz med gemål. Så litet efter så mycket. De fleste af wåra läsare känna utan twifwel att under wårt lands stormaktsperior provinserna på andra sidan Östersiön hörde unrer Sweriges krona; men få äro belt säkert de fom weta huru mocket fom återstår efter wårt Östersjlöwälde. Enligt P. och I. T. finnas på k. muj um i Stockholm twå tettorgsfpiror af föravlot silfwer, rektorssigillet, ett par nycklar af förgyltt jern och en kåpa, alt förut tilbörigt tet of Sweriges konung år 1632 inrät: tade unwersitet i Dorpat i Lifflond och skall det: ta jämte tre sigill från Dorpat och Pernau uni: versiteten wara hela i Swensk ägo ännu warande äterstoden af Östersjöwäldet. Så förgär werle dens storhet. Katccheskomitens ledamöter lära komma att stanna i Helsingbora til merlet af augusti. Fo miten stall snart hafwa afslutat sitt arbete, så att upstälninaen af katechesen blifwer färdia unter fomiteng wistelse på platsen hwarefter endast skulle återstå att lägga sista handen wid detta arbete. Större bouppteckningar. Aj de til EStodholms rådstuwurätt inkomna bouppteckninaar efter prof: handlarna A. Michaelson och I E. Fröberg in: bemtas, att dehållningen i den förres bo upkgått till 1,267,924 rer 7 ere samt i ten sernares till 712,037 rör 35 öre. Swerige oc Amcrika, kensul Mölers förut omnämnda nya tidning, har från Jönköping utsäntt sitt profnummer. Den tyckes på allwar ämna att tala sanning i emigrant angelågenbeter och afslöja berrägerier, fom derwidlag altför ofta förekomma. För årets återstående vel kostar tidningen, fom utkommer en gång i weckan, 1 rdr 50 öre, postförwaltarearvodet inberäknadt. En sorglustig historia. Under rubrik: En etikettsfråga, medtelar Aftonbladet utdrag af ett protokoll, hållet mid sammanträre med fammar:rätten och statskontoret den — —? Ja, när det: ta sammanträde hölls, omtalas ej. Aftonbladet brukar alt emellanåt meddela gamla furiofa från ett förswunnet århundrad. Man hake alt skäl förmota En etikettsfråga också förskref fia från den tiden. En blid på te wid sammanträdet får fom närwarande uppnifne personerna upplyser rock, att aktstycket tillhör wår tio och dvertill den aldra nyaste. Frågan gäller, hurumidva Statskommissarien af ESilln, fom wid sammanträdet uppträdde i egenskap af tillförordnad schef för det kungliaa statskontoret, skulle — fitta såsom pre: sident eller såsom statskommissarie. Jngalunda sitter någon kunglig person på ändan, anmärkte profesfor Schrörer i werlten wid anordning af mitdagsbordet wid ett kungligt besöt i Upsala. Huru presidenter eller statskommissarier bruka fitta, om det är på nägot annat sätt än manliga menniskor, vet omförmåler dock ide denna historia, fom emellertid efter skerd omröstning slöts vers mer, att herr of Sillen förtlarades berättigad att fitta såsom president. Man har swårt att tro, att herr af Sillen, fom sjelf wäckte fråga, är förd 1816, och att kammarrådet Falkman, fom ansåg fig särreles förnärmad öfwer att herr Sillen wille fitta såsom president och) derför manliga stred dere emot, är född 1806, att kammarråret Tönnes Wranael, — som för fin vel wisserligen kunde medgifwa berr af Silln att fitta på hwad sätt han behagare, men tyckte att efter han war wan att hemma fitta såsem statskommissarie, få funde han finna fia deri äfwen wid ifrågawarande tillfälle — är förd 1812, samt slutligen att herr Thyselius, hwars rättighet att fitta såsom prefident lyckliatwis ingen bestridde, är född 1811. Det är ju sålunda aamla menniskor! Hwad skall man säga härom Saden lämpar fig dock mins dre för skämt. Det är beklaaligt, att man inom den högre arministrationen wid öfwerlägningarne skall upptaga tiden med sådant strunt, men ännu beklagligare, att ännu i wår tid andan kan wara såran. Resande. Från Westerwik skrifwes: Huru ge nom lättade kommunikationer widt skilda folk foms ma i direkt förbindelse med hwarandra, är en gammal sannina, understödd af daglig erfarenhet; men att mår lilla ort skulle såsom i dessa dagar Hott