Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1871, sida 3

konseljpresidenten, grefwe Bray, ten siste anhängaren af det gamla öfterrikiftt-Flerifala systemet, bar nödgats afgå från fin plats. Suftitieministern Lutz, fom troget biftått konung Lurvig i ftris den mot presterskapet och aristofratien i förening skal rifinitivt ersätta honom i konseljen. Det torde ej tröja länge, innan man såwäl i förra sem norra Tyskland tår fe bändleser inträffa, hwiltas följter äro oberäkne iga. Från båda fis dorna, båre af episcopatet oc de sivila miyndias heterna, hafwa frågor blifwit framftälda, bwilfa med befallande nödrmändviaghet fordra fin lösning. Denna skall, fom man måste hoppas, utfalla till förmån för samwetsfriheten; tyska nationens pas triotiska hänförelse fan ej wara gynsam för romerska hofwets tillbakagående tendenser. Likaså i Österrite; trots minifteren Hobenwarts ganska tydligt uttalade benägenhet för lancien regime, gFör den antillerikala rörelsen stora framsteg. Den allmänna opinionen synes inse hwarthän wan wil föra densamma, Rom bar tillfogat den babgburgska monarkien altför mycket ondt, att man ej skulle önska, att man en gång för alla finge fe vet ffad-e liga inflytandet från andra siran aplerna uppbös ra, hwilket till oc) med under Joseph Il s regering hindrat de liberala ircernas tilwäxt. I:s suitismen, som störer sig på okunnigheten bland masserna, skall wäl ingå auians med den ariftokratista olinartien, men skall omöjlisen kunna mrolstå ven mättiga stöten ar en agitation, som påminner om reformationens första tider och blijwit framtallad genom de ambitiösa därskaperna af ett altför ryktbart sällskap i det ögenblick, då werlten trodde fis för alltid wara befriad från religiösa strider. Striden mellan staten och kyrkan har äfwen ute brutit i Osterrike. J Prag bar erkebiskopen furst Schwarzenberg excommunicerat professor Schulte derföre, att denne offentliggjort en skrift mot ofelbarhetsdogmen. J Tyskland, särskildt i Preussen och Biiern, bar klyftan mellan kyrkan och statsmakten, aenom att påfwen welat begagna den nya makt, han låtit biskoparna tillerkänna fir, ända till dess Yttere sta gränser. Det talas reran om, att furst Bismarck är färdig att öpna underhandlingar med Bayern och Österrike om gemensamt uppträrande emot den kleritala agitationen och ofelbarbhetstäran, och att man fon wänta, att för nästa tyska ritetag tommer att jramlängas förslan om twunget sivilt äktenskap. På samma nång will man, heter det, för Preussens egen del uphäfwa pre sterskapete tiusyn öfwer follskolorna. Från Rem skrifwes, att bann:vaningabullan mot konuna Victor Emanuel ligger färria och att påfwen skall hafwa yttrat, att han härleder rättiabeten att afsätta tonungar ide från ofelbarheten, utan från fin egenskap fom Christi ståthållare. Uti Schweiz uppträder maa til följd af den nu inom nästan hela det katotska Europa härjanle schismen med vet påfwiska Rom mycke t strängt mot presterskapet, isynnerhet i kantonen Aaraanu, der man helt enketlt afskedar de prestar, som hylla oselbarhetevogmen. Man gör här liksom i Breuzfen ren åsigten gällande, att den katolska kyrkan genom ofelbarhetsläran blifwit en helt enkel ans nan kyrka än den, sem staten på sin tid lofwat beskycda och upprätthålla; i stället för att wara ett fritt samfund har den blifwit en wilielös, död form för den romerska papalismen: KHantonal: regeringen har reran förklarat kantonen bafwa utträdt ur stiftsförbindelsen med biskopsstiftet Basel och frantagit biskopen hang inflytande i andliga sater. Det bar till och med gått få långt, att man i nationalråtet har wäckt fråaa om, bu: ruwita ten pafliga nuntien längre fan wara ti. plomatisk agent, enär päfwen icke längre är en werltslig furste. Från Madrid skrifwes den 20 juli: Jaa wet ej bwad man bar för fia här och hwad som skall komma att hända i Marsrir, men stämningen är sä uphetsat, att man ej fon wänta sin något godt. Undor DRN fisian tän,afar —