INGLEDEW HOUSE. (Forts. från n:o 88) Han smålog och fästade sina genomträngande ögon på mig och fortfor: Jag behöfver icke säga, att jag i denna sak handlar för en af mina mest aktade klienter, men hvars namn jag af åtskilliga orsaker ej kan nämna. Platsen är lugn, men outsägligt dyster. Kan ni äfven upplysa mig om pligterna ?9o frågade jag. De äro fåd, sade han. Sällskap önskas åt en ung dam, som bor ensam på ett större herresäte, beläget vid kusten af Cornwall, i en af dess ödsligaste trakter. Är hon sjuklig eller vansinnig?v frågade jag. intetdera, var det korta svaret. Den gamla husfrun, som efter hvad jag vill minnas, har varit den unga ladyns amma, har atagit sig alt ansvar för den iure hushållningen. Det finnes dessutom ännu tre tjenare samt ett ekepage ensamt för hennes sällskapsdams räkning. Ni har således ingen annan sysselsättning, än att för henne och er sjelf göra lifvet så behagligt som möjligt. Det tyckes vara någouting ovanligto, sade jag fundersamt. På hvad sätt? frågade han häftigt. Unga damer bruka vanligtvis icke lefva så helt och hållet ensamma, iunvände jag. Detta är också ett särskildt fallp, sade han med mycket allvar. Vissa förhållauden göra