Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1871, sida 2

pund om året, fortfor han. Och skulle ni ej anse det tillräckligt, har ni blott att nämna, hur stor summa ni önskaro. Det är fullkomligt nog, svarade jag, ypenningen är icke bufvudsak för migo. oHar ni betyg? frågade han vidare. Heller har ni förut haft dylik plats? Aldrigo, svarade jag och smålog vid tanken på att den rika, fashionabla mrs Erlecotes niece skulle vara försedd med betyg. Det är bäst att jag är fullkomligt upprigtig mot er7, fortfor jag. Jag har lemnat mitt hem, emedan jag haft en allvarsam tvist med min tant, som adopterat mig. Jag ämnar nu arbeta för mitt uppehälle, och om ni anförtror platsen åt mig, skall jag redligt uppfylla mina pligtern Mr Wilson syntes bekymrad. Jag skulle önska, sade han, att ni anförtrodde mig ert namn och samhällsställning. Det skall jag göra, dock blott på det vilkoro, svarade jag, att ni gifver mig ert hedersord på att icke förråda mig eller nämna mitt namn för er klient, ty det behöfs ju icke. Det är ju tillräckligt, då ni sjelf är tillfredsställd. Ni har mitt löfte derpån, sade han med lugnare utseende. Och nu berättade jag honom hvem jag var. Som jag förmodat, var min tants namn honom välbekant. Då jag för ingen del önskar, att min vistelseort eller min slägtskap med mrs Erlecote skall bli bekant för någon, tillade jag, oså ämnar jag taga min mors namn, som också är