Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1871, sida 3

Jmn Utlandet Franska utrikesministern Jules Favre har ins lemnat fin afsketsansökan oc man trodde, att han tagit detta fig i anledning af utaången af debats ten i nationalförsamkingen den 23 juli om biffos parnes petitioner angående den romerska frågan, hwilken öfwerlägnings utgång blef, att dessa petitioner skulle återsändas till utrifesminiftren. Men ännu föreligga inga bestämda uppgifter i denna sak. Högern inom nationalförsamlingen hatar alla medlemmar af Septemberreaeringen och ide minst Jules Fadre, fom likwäl står i ett färs deles wånskapligt förhållande til Thiers, hwilken ogerna will släppa honom. Den ledande tanten, fom för närwarande bes herrskar alla partier i Frankrike är hämnd för Sedvau. De deputerade od) aeneraler, fom äro metlemmar af armeutskottet i Berjoiled, äro fys selsatta med att utfinna, på hwilket fött man has stigast skal funna utrusta en mäpnad styrta, fom fan wara i stand att upptaga striden med Tyltland. J detta ändomål ämnar man uppsätta en stående här af 5 a 800000 man, hwilka stola uts flvifmag efter ven i Tyskland gällande abmänna wärnepligteprinfipen. Hnarje fransk medborgare skall wara pliatia att tjena 5 år i linien, hmars efter han för 10 år inträder i reserven med för pligtelse att hwarje år bewista ett wapenmöte uns der en månad. Genom ett sådant ordnande af wärnepligten och en årlig rekrytutskrifning af 165 000 man hoppas wan inom ide altför aflägs fen tid funna uppställa i fält 1 600 000 stridande. Gambetta redoaforde i tisdags inför unverfök: ninaskomiten i Versailles för nationalförfmwarereneringens åtgärder, Han wisade då medelst of sisiella dokumenter, att ban stält ide mindre än 1,100,000 man på benen, således wira mer än 700,000 man säsem tet upgifwits. J Tyskland börjar man alt mer och mer draga öronen åt fia på arund af mot detta land fiendtliga stämningen, fom framträder i Frankrile. En korrespondent ifrån Berlin til Joural de Gene: ve strifwer härom: Bismarck är öfwertygad att den betraktelse, från hwilken ban utaick, tå han gjorde Elsas Letbringens afträvanrde till ett frcråe wilkor, är fuhkomkingt rittig, och hans bimertygelse bar ingalnnra rubbate af hwad fom sedan försiagått i Frantrike. Han säger ren ut til rem, fom komma i beröring med henom, att Frankrite ide finner fia i sitt öde, utan skall börja ånyo, få fort ret bar något hopp. Och med hänskende till revansen råder en almän öfwerensstämmelse. Kejsaren, Moltke och Roon, alla, fom ha en röjt i de mititära angelänenheterna, upprepa oafbrutet: vOåtom of håla cf i beretffap! Man wittager äfwen fruktanswärda förberedelser. En tilförlits lia persen bar i dessa dagar merdelat mig som fullkomliat säkert, att tyfta armegeng hela materiel skal förnyas inom en otroligt fort tid, måhända under loppet af twänne år. Fältartilleriet skall ännu en gång ombilvag; eburu det har presterat de otroligaste saker, finner man det ännu ofulftämuvigt. Sfynnerbet det nya gewäret är föremål för en noggrann undersökning. Tändnålsgewäret skall afskaffas, emedan det är tungt och icke går tills räcklint långt, Man kan knappast sigta noga med det på ett afstånd af öfwer 500 steg, under det Chassepotgewäret går 2000 stea. Man har emellertid gjort den erjarenhet, att soldaten ide sigtar vå afståndet är 1000 sten och deröfwer, och man bar ytterligare märkt, att han befinner fia i ett slaas demoraliferart tillständ, rå ban skiuter utan att siata. Man anställer således till och med pjvkologiska studier med hänseende till utrustningen. Fransmännen började altid skjuta vå ett afstånd af 1,500 steg och sigtade följaktligen ide. Det war en dålig wana, som de fött, och då fienden fom närmare sigtade te lika litet. Chassepotgewärets ofantliga skottwind war derföre mera till skada än nytta för franska armcen. Dessutom är Chassepotaewäret mycket lätt oc) derföre mindre solict. Werrergewäret mycket bastant, men ännu tynare än tändnålsgewåret; man söker derföre upfinna en kombination, fom förenar de olika gemär rens fördelar. Tändnalsgewåret kommer i alla händelser ide att anwändas mera. Att det preusfiffa gewäret stod wida efter det franska, war få påtagliat, att generalerna märkte det förssa slaaet, och det war derföre, fom general Moltke lät kanonerna börja striten, genom hwilken taktik han satte fransmännen i en så förtmiflad srällning. Man ämnar äfwen utarbeta nya strategiska fars tor til offiserarne. Det kunaliga tryckeriet i Berlin skall leverera dem. Hwad beklädnaden angår, kommer pickelhufwan sannolikt att bibehållag; ren är tuna, men man sätter wärde på den, emedan den är karakteristist för tyska armeg.n. Beneralerna skola ännu oftare än förr företana strategiska extursiener.. Man underföker åfwen hur man