Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1871, sida 3

hwilken ar daterad bort Said den 18 sistl. jun, låter i öfwersättning sålunda: Er skrifwelse af den 7 dennes har jag mottar: pit, hwaremot den af den 3 denneg ännu ej in: gått. Jag ajsstår att befatta mig med edra fare tba emetan jag ej wil hafwa något att göra med tyska hus. Hwilken är orsaken till lärftwäfnadsindustriens aftagande i Westernorrlands län? På denna af of wintras ajorda fråga bar från A S, en af wåra ärare läsare i Tynrerö socken ingått ett swar, som wi i något förändrad och förkortad form här återgifwa: Fobrifdginvujtrien med dess många maskiner öfwertaaga nu för tiden en mänad landmannabhemflöjver, få att man numera eutaft behöfwer tänka på re olika matlagningsbestyren, såsom kokning och stekning af de olika rätterna, och den lediga tir, fom derigenom winnes, anwändes till att bättre sköta ladugården, så att ingen klagan derifrån må förspörjas. Bland denna fabriksindustris produkter är bom: ulsfabrikutionen ren, fom gjort linnewäfweriet i ren största afbräcken. Bomullen upköpes i sitt hemlant, forslag till Europa, rengöres, kardas, spinnes, wäfwes och blekes och fan likwäl sedan, utlemnad i hanreln, säljas för det låga priset af 20, 23, 25 a 28 öre alnen för hwit wäf. Kar pitalisterna funna salercee met tillhjelp af fina maskiner lemna dessa bomulswaror till så lågt pris, att, fom wi seran skola wisa, wår hbemmärfnatgindvuftri ej utan att ruinera fina idkare fan inlåta fig i täflan dermed. Den få mycket med eller utan skäl beprisade handeld: och näringsfribeten bar emellertid nu til följd, att hwar enda wecka hitwandra judar, tyffar, danskar, skåningar, småläntingar och westnötar m. fl. med fina twå skåp på rygaen, fulproppade med tyger. Wirare finnes landthandlare i hwarje socken, och om man kommer till stärerna finner man tygborarne full proppade — öfwerflöd på öfwerflöd. Lanrets al. moge är naturligtwis den lika wäl som annat folk, något begifwen på lyx, få att ten köper och sliter besagte waror, och mycket annat som är onödigt hwadan man mäste mergifwa, att äfwen den föl jer med fin tits framåtskrirante, om ej jusl altid under def wackraste form. Låtom ess nu tillse, bwad linnewäfnaden i bem: met kostar, och beräkna kostnaden för 100 alnar a 24 parmar, hållande 2 17 fot i bredd, hwilket i längliga tider warit bruttigt till husbehofelinne bäde för herrskap och bönder. Deriill behöfwer man 4 kannor ulsädeslinfrö a 75 öre — 3 rdr. Till sädesjord fordras ungefär 1024 kvadratalnar ländjord af god beskaffenhet, helst lermylla och på förband wäl gödslad. Man måste naturliatwie beråkna rålinet till samma pris, som man skulle fått för å samma jortrmd sädt hö, och efter !, skålpund på tvadrataln skulle derå fäs 25 lispund, hwilket efter 50 öre lispundet gör 12 rdr 50 öre. Till plöjning och harfning åtgå twå förvaggmerfen a 6 ror — 12 ror. Til rifning samt ned: sänkning i watnet för rötning fordras tre eller möjligen blott twå dagswerk wanligen bråraste skörretiden 3 rdr samt twå dagswerk till updragning, blekning, ansning och torkning 2 ror. Bråt: ning, dragning, häckling, burfining och fammans läsning i toppar funna beräknas till 12: ror. Till en lärftswäfnad af förr omnämurde beftoffenbet åtgå 84 härfwor. Om en spinnare nu fpin2 härwor om dagen, hwilket tyckes wara tillräck. lig ansträngning, åtad 42 dagar a 75 öre — 31 rdr 50 öre. Wäfnarskostnarten fan beräknas till 11 rdr, och fojftnaden för blekning och bykning i tre omgångar till 3 rdr. 100 alnar af bemälde lärft kostar altså 93 ror, eller 93 öre alnen. Wi fråga: hwem will töpa wår wara till detta pris? och det swaras troligen: ingen. Såleres måste arbetet upböra. — Wi känna wisferliaen ej före hållandet med primalärftwäfnaden, men tro, att den undergått samma öre. För 30, 40 a 50 år fevan fid man för sådan wäfnar, fom nu är beskrifwen, 40 a 50 öre alnen, olika efter olika godhet, och man arbetade, att winna dubbel mängd för att få en nörig bjelpstyfwer til pigornas aflöning; men nu i bomulsfabrikationens gyllene tidehwarf är sådant föga wärdt att tänka på. Det är bellagligt att wårt folk i detta och åt. skilliga andra fall ej fan täfla med utlandet; men i en mängd andra bör det deremot anses för en skam för oss att wi det ej göra. Sålunda kan man med skäl fråga: har swensken nu blifwit få tafatt, att ban från Paris beböfwer till fina Här ter föpa tnappar gjorda af hornasp, vå han bar få goda knappmaterialier sjelf, eller från Amerika, England, Tyskland, Frankrike och Schweiz klockor att mäta tider, då han har goda urmakare sjelf? såsom orsak, hwarför en mångd af det ut: läncska kramet finner köpare, fan man emellertid anföra, att en mängd menniskor köpa saker, som de egentligen ej behöfwa, derföre att de kosta så litet och bod fe få bra ut samt dermid oi hohiorta