Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1871, sida 2

vil stur HHINTE rctrvili, BIL AHIvAGTTT117 41 JA Ne särskildt gifwa kyrkoherden i församlinaen un: derrättelse om blifwande sammanträte; ett år liggande fom af flere talare ansåge få mycket mer ra öfwerflörigt, fom kungörelse om dylikt famman:träde skall från previkfftolen uppläsas ESeran flere talare haft ordet, yttrade br O. Wikström: Då man i den nyss aodkända 10 G i detta för: fattninasförslag, att kyrkoherden eler den hang ftälle företräder, blott är berättigad, men ide ful: dig att deltaga i de inom pastoratet warande fat: tiawårdsstyrelsers förhandlinaar och beslut, torde man oc derigenom tydlinen erkänt, att bens närwaro i fattiawårdestyrelsen ide är särdeles nöd: mändia, en åsiat fom jag till fullo delar. Hade man ansett kyrkoherdens närwaro nörwåndig, ha: de man wäl stadagat, att han more pliatia wid fattigwårdens styrelseledamöters fammantomft fig infinna. Emellertid bör intet twifwel finnas der: om, att ifall kyrkoherden will begagna fia af den vättiabet, hwilken sålunda blifwit honom förunnad för att sätta honom i stånd att mera mwert: samt bewaka fina fattiaa församlingsboars rätt och bästa, ban oc, i likhet med fattiawärdens öfriga styrelseleramöter, skall göra sig underrättad om de sammanträden, fom hafwa wiatiiaare ären: ten till föremål, utan att han derom dehöfwer särskiltt anderrättas, förutsatt likwäl att han byfer warmt intresse för fattigwården, hwilket in: tresse hes presterskapet tywärr af många fammar rens ledamöter blifwit förnekart. Hade man trott att kyrkoherdens närwaro i allmändet wore af stor wigt, bade man måhänra bort bestämma, att fyr: koherten skulle wara ordinarie ledamot af fattig: wärdsstyrelsen och följaktligen förpligtadt honom att ver infinna fig. Men man tydte, att nånot annat band ide borre läggas på bang fria wilja i detta fall, än det hang pligtkänsla pålade ho: nom, För min enskilra rel finner jag mig också hedre i detta extraordinära fall, fom man här synes förutsätta, då han sjelfmant önskar taga notis om fattigwardens angelägenheter, än jag wille twinga honom tertill. Oc will fyrtoher: den närwara wid fattigwårrsstyrelsens fommans träde, saknar han antagligen ide utwäg att förs skaffa fig unrerrättelse, när vet skall ega rum. Will han vet ide, gör han der inaen nytta och kommer ide heller dit, om han också blir derom und: rrättad. Deremot wet jag för wisso, att det stadgande, fom nu förekommer i 17 8 mom. 1 af författs ningeförslaget och om hwars lämpligbet öfwerlägningen egentligen wänder sig, skulle, om det bibehölles, komma att medföra mycket beswär och många olågenheter, synnerligast i de förre fodnarne längft upp i Norrland samt jemwäl å an: dra ställen; och vä af hwad jag sörut yttrat föl jer, att jag derjemte anser öfwerflörigt, att tyrkoherden lemnas särant särskildt meddelande om fattigwärdsstyrelses sammanträde, fom hår föres skrifwes, biträder jag altid deras menina, fom yrkat, att de anmärkta orden skola ur mom. uteslutas. Rörande 38 Ä af samma författningeförslag och hwari sades, att den fom med ord eller atbörder begärde allmosa skulle anses hajwa betlat, uttåt sig hr O. Wikström: Jag stulle för tidens winnande gerna bafwa welat tiga, men jag kan det ej, och orsaken vers till är ett yttrande af lagutskottets ärade ordfö rande, hwars stora skarpsin-e jag annars på ret högsta beundrar och wärterar. Han har nemligen förtlarat, att paragrafen kunde bifallas, mä sendtligen af det ffälet, att densamma ej skulle komma att efterlefwas, en argumentation, bwars öfwer jag werkligen blijwit mycket förwånad. Kunbe jag hysa samma hopp, få skulle jag werkligen ej opponera mig mot paragrafens antagande, men jag fon det ide. Skälet, hwarföre jag för min del mäste ogilla omnämnda paragraf, är, att jag anser innehållet alt för strängt; jag fan nemligen, tywårr ide tro, med al wördnad för de blipwan: de fattigwårdsstyrelserna, att fattigwården skall blifwa fo förnuftsenligt och så wäl ordnad och derigenom tomma i det slick, att ren från kristlig ståndpunkt betraktad blifwer tillfredsställande. Jag tror ide, att dessa fattiawärtsstyrelser öfwer alt skola funna fullgöra alt hwad man af dem i fat: tigwårdsafseenre fan begåra, och det är verföre fom jag måste motsätta mia ifrånawarande ftadgande. Det gifwes nemligen fall, vå denna fö reskrift i tilämpningeu ffutie komma att inuebära en onödig härthet, att ide såga grymhet; ret fan t. ex. på landet inträffa, att nöden fan wara så stor, att hjelpen måste lemnas genast, utan att tiden medgifwer att anlita fattigwårostyrelsens ordförande, någon ledamot eller tillsyninasman — de kunna allesammans bo så aflägset, att, innan bjelp hinner att komma från dem, tillfället att hjelpa fan wara förbi. Men det oaktadt skulle såwäl den fom hjelpte, likasom den, hwilken blefwe hjelpt, bryta mot lagen, om bielpen ej söktes och lemnades på det i 11 H föreskrifna sätt. Du skall älca din näfta såsom vig fielf! är en af friftendomen8 grundsanningar; och en lag, fom stämplar den fom lagbrytare, hwilken af sitt fame wete kånner fia manad att efterlefwa detta bur, UQUD sas IÖJnAOns er o; nsaon mån Af