pan mitt ibland dem. Det är en federerad, iom förföljes af soldater. Dessa intränga närmast efter honom i kållaren, gripa honom och skjuta honom genast; mr B. fattad af förskräckelse, men troende fig slutligen fri, uppstiger och ställer några ord till soldaten. Men tå sotdaterna, af ftriden bragta til den yttersta wilrhet, je honom blef, sörstörd, betäckt af dam och med brända tläder, fattas ve af misstroende, betrakta honom och en af dem utropar: Det är en af vem, grip honuom! Mr B. förftår ftrar i början ide betydelsen af dessa ord. Men foldaterna gripa hos nom i kragen, kasta honom til marken och släpa honom slutligen med fia, dvöfwa för de förskräckta hyresgästernas högljudda inwändningar. På gatan försöker mr B. att göra begripligt för en offiser att han är offer sör ett försträckligt misstag. Det ende swar ban tär är följ.: Bah, al. la jäga de på jamma fått; för bort honom! — Det är ute med er, fare soltaterna fom drefwo Ho nom framåt. De styra kosan mot mairiet La Banque dit de fått order utt föra honom. Bors gare, tvinnor och barn följa honom under ropen: Stjut bonom! Dödra bhonom! Ga icke tängre, det är bandets fåef. Förwirrad, uppretad och rädlös genom dessa rop, synes ett ögonblick eskortens kommenderande torporal wilja följa denna råa pöbels råd. Han stannar, rådflär med fina män och uppställer mot en huswägg på gatan Turbigu den redan mera vödse än lefwande mr B. Uan en offijers mel lanfomst, ywilten tillrättawisade hopen och gaf soldaterua order att jöra fin fänge inför dombaf:wanten, skulle han hafwa skjutite på stället. Den natt, som söljde på denna försträckliga dag, tillbragte mr B. på gärden til La Banque, lig gande på stenläguingen. Titigt följande vag före des han inför domstolen Chatelet. Äfwen ver giorde hans af trötthet förstörda ansigtsuttryck, hang oortnade, netsölade, brännmärita och tra: siga fläder, hang ofammanhängande fwar och hang häftiga inwändningar, att han dömdes skyldig af