Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1871, sida 2

Summerfsseld och för att öfvertala honom att åtnöja sig med en mindre summa, men våra försök voro fruktlösa. Den af mig bildade komiteen började nu sitt arbete bland San Franciscos förmögoaste borgare, och lyckades verkligen åstadkomma bälften af den begärda summan. Många grepos af förskräckelse, och då många tidningar talade om en förmodad penningkris, visste ingen utom vi invigda, hvad det var för ett spöke, som hotade att förlama alt. Vi kunde eneltid icke uppdrifva hela summan. Dagen innan den af Summerfield bestämda tiden var tilländalupen, besvuro vi honom att låta sig nöja med hvad vi kunde anskaffa, men han var obeveklig. Slutligen föreslogs, att vi skulle försöka uppdrifva den andra hälften af summan i Newyork, och Summerfield samtyckte, ehuru motsträfvigt, till att jag skulle åtfölja bonom till nämnda stad, till hvars kapitalister, vetenskapsmän och prester jag skulle vända mig. Då summan var hopsamlad skulle Summerfield erhålla den mot löfte att aldrig uppenbara sin hemlighet för någon. Då han lemnat oss för att vidtaga förbredelser för sin afresa, reste sig biskopen, khndrade det fattade beslutet och kallade det bamsligt och löjligt, samt förklarade, att ingeu menniska vore säker så länge Summerfield lefde, att ingen penningsumma kunde köpa hans tystnad och att enda medlet vore att han försvann från jorden, Det vore intet brott, tillade han, att döda honom för att rädda hela menskligheten, och han för sin del dömde honom till döden, Hela församlingen gillade enhälligt detta beslut,