Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1871, sida 2

mordet, men hade antecknadt alt som stod i förbindelse med hans förhällande till Summerfield som en af nutidens skickligaste kemister, med hvilken han först sammanträffat för öfver tjugo år sedan i Texas. En dag mot slutet af sept. förlidet år — skrifver Parker — klappade en gammal man på dörren till mitt kontor, och då jag ropade stig iu närmade han sig och namnde mig vid namn, Då han såg, att jag icke genast kände igen honom, presenterade han sig som Gregory Summerfield. Sedan jag bedt honom taga plats, granskade jag hans anletsdrag och kände nu igen den man, som jag träffat för 22 år sedan, Han var mycket förändrad, men egde ännu samma tilltalande, intelligenta öfverlägsenhet i sin konservation, som han altid hade haft, och jag helsade honom välkommen till Kalifornien, emedan jag ansåg honom vara en acqvisition för vårt land. Han utbad sig ett enskildt samtal och följde mig in i mitt innersta rum, stängde dörren omsorgsfullt och vred om nyckeln i låset. Vi hade knapt tagit plats förrän han frågade, om Jag hade observerat att tidningarne omtalat en uppfinniog, som gick ut på att upplösa vatten i sådana beståndsdelar, att mau kunde bränna det. Jag svarade, att jag hade läst något derom, sedan Agassiz och professor Henrys experimenter blifvit offentliggjorda, och tillade, att kostnaderna enligt min åsigt voro så stora, att något sådant aldrig kunde betala sig. I få ord underrättade han mig nu om, att han hade gjort denna upptäckt, att konsten