ni ide sätta er emot en få fullståndig tillämpning af ten grund, på hwilken kristendomen än arundad, nemligen att wi skola älska wåra medmenniskor såsom oss sjeliwa. — Mäna synes, fare jag. att ret ligger något wilpt i renna menniskokärlek, fåran Jnternationale praktiskt ådaaalaat den i Paris, och retta egnar fia juft ide att aöra famrbället ifrigt att fe ren tillämpar i stor skala. — Y8 denna buntkt, swarare mannen ytterst ned: slagen ton, bar jag just också skilt mia från mina wånner. Jag bryr mig ide om, att de fatte eld på kyrkor och kullkastare monument, fom repres senterate en utsliten öftertro eler barbariska tri: umfer; men jag ogillar i högsta Arad, att ve dö: vate menniskor och förstörde privata bug. Mina wänner äro af annan mening än jag; de säga att, ret är omöjliat att pånyttföda samhället utan att man, fåjom man skulle göra med skaredjur, utro tar de klasser, som representera och personifiera tet lögnaktiga och förterfliga system, hwarigenom te sättas i stånt att lefwa i öfwerdåd och ftflor löshet. På grund häraf hafwa wi slkilt oss från hwarandra. Lyckadt rymningsförsök. Man berättar så er W, med anspråk på trowärrighet följanre djerfwa rymningsförsö!, fom gjortes af twänne kronoarbetskarlar på Karlsborg ten 13 sisil. maj. Omnämnra vaga, den 13 maj, fom en bättre Härd person med raska steg till postkarlen wid palifa: ten och frågade med frimorig och säker röjt om det wore tillåtet att gå bär, emedan ban fom främling, den ter metröljdt angslupen Carl XV bit, ide bare sig tetta betant. Postkarlen miftänkte, att ven förmente harrn möjligen kunde was ra en förklätd kronoarbetskarl, hwaran han ropare tfonvftapel ut Då denne, wid det tända ropet genast infann fin, skerde en granskande möns string; men ingenting härwid föreföll misstänkt, fick främlingen fritt passera; straxt verefter fram. tom en fiskare, bärande på ryagen en for fiftars torg, och denne dängre oc slängde med armarne, derwi. han m d ren största frimodighet styrte fi na steg mot porten utan att hwarken se åt höger eller wenster. Ocksåa såstares intet afseende på renne fiskare, hwaran äfwen han obehindratt fick gå fin män. Något litet derefter upptäcktes ryms ningen af twänne kroncarbetekarlar: Wilson, känd för ett wiltsint och blortörstigt sinnelag, och Sa. muelsson en una, tjerf man, od) man fom snart till den wissheten, att just dessa mwarit ven främmande mannen och ven lugne fiffarer. Aj Mormonftatens, etter rättare territoriet Utahs, innebynagare antal är omkring hälften nemligen 45,283, förd utanför terroriet; men deraf är äter en trerjjetel förd i Nordamerita och ens vajt 30,000 menniskor rvitfomna genom utlåntsk inwandring, hwaraf synes, att den wanliga mes ningen om det ofantliga tillströmmandet från Cu: ropa till renna underliga sekt ör allteles oriatig. Af inwandrarna förskrifwa fia 20,270 från Stor: britannien (16,000 från England, 1,800 trån Wales och 2,100 från Skottlant), 4.957 från Danz mark, fom af alla länder lemnat det jemförelfewis största tibskottet, 1,790 från Swerige och 613 från Norge, 509 från Schweiz. 502 från Jrland, 358 från Tyffland och 122 från Holland samt 687 från Britiska Norramerika.