Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1871, sida 2

Cherubino och Celestini. Örversättning fran fransyskan af A. B. C. (För Norrländska Korrespondenteu.) III. (Forts. från u:o 76.) Jacomo gjorde ett språng och, innan Maria kunde hindra det eller försvara sitt barn, hade han fattat det vid benen, ryckt det ur modrens armar och krossat dess hufvud mot ett träd. Maria stod ett ögonblick helt blek, med håret rest på ända och stirrande blick, derefter böjde hon sig hastigt och liksom ovilkorligt ned, tog upp barnets stympade lik, lade det i sitt förkläde och fortsatte att följa bandet hvars ledning Jacomo redan återtagit. Begagnande sig af ett ställe der berget var tillgängligt lemnade han i detta ögonblick gångstigen: och trängde med ett rådjurs instinkt mellan klippor, granar och hög ljung, som tycktes stäånga vägen för alla andra lefvande djur än ormar och andra reptiler. Bandet följde honom. Ungefär en timma gick man på detta sätt framåt, om det kan kallas att gå, att än hoppa från klippa till klippa, som en stenget, än krypa på marken såsom en orm, Slutligen kommo de till ett ställe på berget der vägen var afskuren af en brant fördjupning; midt emot på tjugu fots afstånd befann sig en annan slippa lika hög som den banditerna stodo på. Braddjupet som skiljde de begge klipporna hade utan tvifvel bildadt genom någon vulkauisk