19.. Atwimnutttirn euö Atvbu 258 MATE Yr BVv wid banorna, åt dem, fom sårant önska. Halfsekeljest. En subskriberad mirrag för om kring 100 personer mar fredags arrangerad i stora festsalen å Hasselbacken i anledning af Stod holms sparbanks 50:äriga tillwaro. Kruppsk fältkanon. Då, anseende till den ut. märkta beskaffenheten af de uti preuesisla armen under fista kriget mot Frankrike begagnade s. k. Kruppska fältkanoner, det funnits wara af wigt, att jemföranre skjutförsök härstädes blifwa an: ställca med nyssnämnta slage kanoner och i Swe: rige förfärrigate fältkanoner, bar k. mit förord: nat, att för såärant änramål en refflar oakladdningskanon af 8 centimers kaliber med tillvöran: de projektiler skall från Kruppska faktoriet i EI: sen anskaffas. Uppbördsbrist. F. d. tjenstsörrättanre pofterpeditören A. W. Lagergren är genom Kammarrättens ven 4 april medtelade utslag dömd, att för den brist å postmedeleuppbörren, ban under sin tjenstetid wid Carlekoga postanstalt åsmakat sig, undergå straffarbete i ett är; i följd hwaraf L. ten 18 d:s införpassares til Örebro länsfän gelse, der han anmält sig wilja anföra beswär er mot Kammarrättens utflag. En markörs slällning fan stundom wara wådlig nog, hwilket synes af följande: Wir Gefle ffarpslytteförenings mälsljutning i fönvagg inträffade den mindre wanliga hänrelsen, att den bakom taflan sittande marfören träffades i naden af en fula, fom, gäcnde på sidan om taflan, troligen fturfade emot ett stort i ven s. k. mallen sittande spithufwud od) derigenom tog denna för markören wårliga riltning. Lyckligtwis tillfogades han ej någon skada. För samma marlör hände wid markering un: ver förliret år något ännu egnare. Unrer wäntan på ett skotts aflossande och hårrt ansatt af en mängd blovtörftiga myggor sökte han med hän: terna hålla vem ifrån fig, derwid fångande åtslillige inrivider, fom fingo untergå näfrättens ferma experition. Sålunda ifrigt sysselsatt kände han sig omsluta en större, härd och brännande tropp, fom föranlät honom att i största haft öppna handen och hwarwid i stället för dörade myggor en warm gewärskula föll ur den ned på marfen, Kulan hade, under gående genom en af wallens tjoda plantor, tagit en sned riktning, återstudsat mot en hård kvist i ett af wallens timmer och derefter råkat virefte uti den förwånade markörens unter myggfängsten öppnade hand, Djerf stöld. J Hpf-P:n läses: Under fifttiona Ersmessomarknad derstäres inträffade en särdeles djerf stöld, hwarwid tiugick på följande sätt: Smideshandlaren B. Ruth från Fallet, Nora socken, påträffade marknadsdagen den 6 d:s omkring kl 11 f. m. i trakten af Drottninggatan twänne bättre klådda personer, hwilka sade fig wara possessionater från Södermanland och som började underhantling med honom om ett större parti liar, fom de önskade att han inom en wiss utsatt tiv skulle till dem leverera. För att upp: göra kontrakt härom bådo de honom följa med fig till deras logis å Gamla gzästgifwaregården, hwilket han äfwen gjorre. Dittomna yttrade de båda berremännen, att de woro hungriga, samt framtogo är ett matskrin brör, smör, flinta, bä jerstt öl samt twå bränwinsflaskor. På samma ghång de togo sig sjelfwa till bästa, bjödo de äfwen Ruth, fom sedan han tagit fig en smörgäs äfwen erhöll en sup, men hwilken sednare dock hade den förunderliga werkan, att Ruth genast fomnare, sittande på en stol. Först omkring kl. 7 på af tonen waknade han upp ur denna sömn; men de båda patronerna woro då spårlöst förswunna och med bem Ruths kassa, omkr. 70 rdr rmt. Hwilfa de båda intuftririddarna woro, bar ännu ej kunnat utspanas. De hade kommit till gäftgifwaregården på f. m. och lemnade den på e. m., troligen afresande med bantäget. Romantislt. Från Söd:rhamn skrifwes: 3 söndags ankom hit från det förlofwade Eldorado, Amerika, en medelålders kvinna — namnet gör ju ingenting till saken — hwars wagga stod uti en af socknarne i denna provins. Hennes flytt: ning från moderlandet är af en få romantisk nas tur, att wi ej funna undgå att omnämna denfams ma. Wi gå derföre 20 år tillbaka i titen. Kvin: nan war då ung och hennes hjerta, nu snart förtorkadt, klappade warmt för en, som hon hare kär oc) hwilken gick att söka lyda och guld på andra sidan Atlanten. Flickan, afj fin fader nekad att åtfölja honom, rymmer ur fådernehuset och bereter fia utwäg att tomma till Stockholm, för att följa fin utkorade på den äfwentyrliga färden, Fadren refer efter, för att söka sitt förlorade barn och hindra hennes affärd. Men flickan kläder fig i karldrägt och igenkännes sålunda icke af den spejande farren, fom fattat posto wid fartygets landgång. Altnog — hon refer. Om hon wann sitt mål: föreningen med den hon hade kär, eller